Ett gammalt såmärke i Vretberga är, att när ladorna på Tveta och Viby ängar
blir höga, är det dags att så. Detta, att ladorna se ut att vara höga, beror på
att de spegla sig i vattenångorna som om våren stiga upp när jorden blir upp-
värmd. I Tåby och Berga sade man förr att när allt snö smält i "Oxhagsvråa"
kunde man börja köra i jorden. Oxhagsvrån är den hage som väster om Hagby-
gårdarna ligger i skuggan av Hagbyskogen.
Ärter, skall enligt ett ordstäv sås på vintertalet, ärterna skall sas grunt och så
tunnt att tacka och lamm kan ligga mellan ärterna. Linfrö skall däremot sås sam-
tidigt med havren och så tjockt att oxen halkar på den nysådda åkern. Linet blir
så långt, som det föremål är, man håller i handen, när man ser den första sädes-
ärlan för året. Vid Urban, den 25 maj, (potatiskungen) skall potatisen sättas.
Om det är ljus julotta blir det ljust i bondens lador (dålig skörd nästa år). Om
det regnar långfredagen blir det dåligt ärtår, och pingstaregn är som etter på
jorden. Vid Larsmassa (10 aug.) skall rågen sås om det är gammalt utsäde. Om
Erik den 18 maj kommer med ax, skall Olle den 29 juli komma med kaka.
Virke och ved skal huggas i nedan på förvintern och till dymmelonsdagen
skall årsveden vara sönderhuggen, annars kom Dymmeln i veden, det var även
föreskrivet att veden skulle vara inburen i vedboden före midsommar. Om mar-
ken var full med "versnät" (spindelnät) bådade detta långvarig torka. Vid pota-
tisupptagningen hittade man ett slags stora larver som kallades jordgummor,
om dessa voro vita bådade detta snörik vinter, voro de svarta betydde detta
barvinter. Man spådde även vid höstslakten på grisens mjälte, om denna var vit-
fläckig betydde det snö och tvärt om då mjälten var röd. Om stubben bar hatt
på Andersmässnatt, blir vintern matt. Anders braskar och jul slaskar, sade man
även om samma sak.
På våren såg man alltid efter om det frös vårfrunatten enär det då skulle bli
ytterligare 40 frostnätter, gick de 40 nätterna inte ut på våren kom de på hösten
i stället, var ett Salomoniskt tillägg.
Norrsken och vädersolar bådar blåsväder och även regn. Följande tecken
betydde även regn: När tåget hördes bra från Jädersbruk, och när det luktade
pappersbruk (var västlig vind), när svalorna flyga lågt, när myggen dansar, när
igelkottarna komma fram till husen och när räven skriker. När "regnfögern"
skrek (regnfågeln var såväl storspoven som gröngölingen) blev det regn lika sä-
kert som när hönsen slogs och katten sov på hjärnan med nosen i vädret. Om
solen på morgonen sken på molnen i väster samt om hon på kvällen bäddade
under sig (går ned i moln) blev det även våtväder.
Mattias kastar varma stenar i vattnet, sedan smälter isen lika fort underifrån
som uppifrån (Mattias den 25 febr.).
Vad inte mars vill, kommer efter i april, därmed menades att om det inte blev
nederbörd i mars så blev det i april i stället.
Om hönan kan dricka av takdroppet kyndelsmässodagen (den 2 febr.), kan
oxen dricka ur plogfåran Mariebebådelsedag (den 25 mars).
Mars med pungen lockar barnen bakom ugnen, mars med skägget lockar bar-
nen bakom väggen. Därmed syftade man på temperaturväxlingarna i mars
månad.
Åska i maj göder kyrkogården (många skulle dö under året).
Norrsken bebådar omslag i vädret.
Om ny hänger i säck (om nymånen syns med spetsarna uppåt) blir det en våt månad.
Om det är gård (en ljus ring kring månen) blir det storm och regn, och om
solen skiner och det regnar, blir det regn i morgon med.
Fruntimmersveckan, den 18-24 juli, kallades även pissveckan och då skulle
det alltid bli regn.
Vid Birgitta, den 7 okt. brukar det vara några vackra dagar dessa kallades
Brittmässommarn.
(sid. 113-116 i del I)