Hem Släkten Om Rosas-Roos Intervjuer 1998: Mikael Rosas

Huvudmeny

Nyckelkoncept

Intervjuer 1998: Mikael Rosas PDF Skriv ut Skicka sidan
Skrivet av Administrator   
Onsdag, 13 Augusti 2008 09:36

Mikael Rosas, 12 år,  berättar om "mommos och mofas"

(Intervju av Susanna Rosas vintern och våren 1998)

Jag kommer ganska bra ihåg "fafa", som på riktigt var min mammas farfar, alltså Ivar . Han höll sig mest i sitt rum och skrev eller läste hela tiden. Markus och jag som är de äldsta pojkarna fick alltid turvis gå knacka på hans dörr och säga att han skall komma och äta. När vi var små, brukade han knacka med sin käpp som golvet och säga: " Var är fafas käpp?". På riktigt skulle han nog inte ha behövt käpp alls. Sedan något tag blev han sjuk och hamnade på sjukhus. Vi var med mamma och hälsade på honom, men sen dog han där.

Fafa firade sitt 90-årskalas på lokalen. Markus, Rickard och jag sjöng "Har den äran" på svenska, finska och engelska. Jag var då 5 år, Markus nästan 4 år och Rickard 1½ år.

Det roligaste i Harsböle är att få träffa mommo och mofa och att man får vara på landet. Man behöver inte se på klockan hela tiden där utan man kan ta det lugnare. Man kan också göra helt annorlunda saker där än i stan. På vintrarna bygger vi stora snökojor och har snökrig, och vi hjälper mofa med snöarbete på gården. På somrarna kan vi hjälpa mofa med t.ex. höarbete och spela fotboll och badminton. Vi får ibland riktigt arbete. Vi klipper gräset med en liten traktor och hjälper till att städa i ladugården och andra uthus. Vi metar ganska mycket, antingen vid åbron eller vid mofas strand. Fiskarna är oftast ganska små, men ibland kan det komma större fiskar.

Vi känner ganska många människor från byn. Det finns barn i vår ålder och vi har på somrarna varit i samma fotbolls- och idrottsskolor och i simskola. Men vi brukar inte annars leka med dem, för det finns så mycket roligt att göra med mofa. Jag känner också grannar som jag träffar när vi är på ärenden med mofa, t.ex. till Nystu eller med mommo till Harnäs. Sedan känner jag sådana som är rågrannar med mofa, liksom Herrgårds Bosse.

Vi har vårt rum i nedre våningen i mammas famos rum, eller om det kommer gäster till Rosas, så flyttar vi ibland upp till Werners kammare. Min yngsta bror Robin sover ännu i mammas rum.

Jag är ganska intresserad av naturen och sådant, men jag tror inte att jag skulle vilja bli jordbrukare och bo hela året där, eller kanske det känns annorlunda sen när man är vuxen. Det är nog alltid lika skönt att komma till Harsböle, både på sommaren och vintern. Vi gör utfärder till Tosskärret med mofa. Ibland bränner vi skräp och på vintern kan vi tända på en tjärstubbe och ha brasa i skogen. Vi brukar titta i skogen efter spår av älg och hare och andra djur, och se om det syns träd som har växt på ett mystiskt sätt. Mofa har lärt oss mycket om hur man skall bete sig i naturen och hur man skall behandla djur och växter. Mommo är sådan att hon hela tiden håller på med allt möjligt. Hon bakar och lagar mat och städar och kör omkring på ärenden.
Mest bakar hon. Det är så roligt när mommo och mofa inte är så gamla. Dom orkar ha oss där och orkar göra allt möjligt med oss. Nystu Bengt tycker vi alla om, för när vi  var små så väntade vi riktigt att han skulle komma, för han brukade alltid skoja med oss, och han hade alltid roliga saker att säga. När vi var små och var efter ägg till Harnäs, så gav alltid Werner och Kyllikki karameller och annat gott åt oss. Det var roligt för annars fick vi karameller bara på lördagarna när det var "karkkidag".

Mommo är den som håller "kuri" med oss pojkar, men inte för mycket, utan ganska passligt. Mofa är igen den snällaste mänskan som jag vet. Han blir aldrig arg på oss, men om han håller på att bli så går han till mommo och säger att hon skall säga att vi skall vara snällt.

En gång för ett par år sedan hände det något spännande. Vi var sju pojkar, 5 till 10-åringar med min styvpappa och en annan vuxen på tältutfärd i Baktosskärret. Vi for dit på fredagskvällen, satt upp tälten och fick sedan skjuta mot måltavlor. Senare gick vi och tittade på ett obebott hus nära bakladan. När vi gick in dit, hittade vi en bok med gammal text och den var från 1800-talet. Efter det gick vi i skogen och tittade på växter och tog foton. Sen steg en av de mindre pojkarna i ett jordgetingsbo, och alla pojkar blev stuckna många gånger. Två pojkar blev så sjuka att de måste föras till Rosas. Vi andra såg hemska mardrömmar i tältet. Det hade krupit en levande geting ännu innanför den ena pojkens skjorta hemma.  På morgonen gjorde vi två indiantält och de hemförda pojkarna kom också tillbaka fastän de var ganska rädda. Några dagar efter vår tältutfärd hittade mofa en död älg i ett dike i Tosskärret. Det var troligtvis en varg som hade dödat den.
Senast uppdaterad ( Söndag, 5 Juli 2009 09:38 )
 
Copyright © 2017 Släktföreningen Rosas-Roos. Alla rättigheter reserverade.
Joomla! är en fri programvara publicerad under GNU/GPL Licens.