Sveriges TV

18 december, 2009

(Östra Nyland 17.12 2009 – kan innehålla små ändringar)

Jaha, så skall då Finlands svenska TV-kanal möjligen försvinna. Efter
den katastrofala privatiseringen där hela TV-nätet (alla sändare)
såldes åt utlänningar har det blivit för dyrt. Men det passar ju i
tidsandan – allt svenskt skall bort.

Men man kan ju fortsätta på försäljningslinjen. Varför inte sälja hela
FST åt Sveriges TV i stället ? Och ge oss rätt att köpa kodkort för
satellit. Då skulle vi få ett tjugotal svenska kanaler med en
gång. FST skulle vara en region inom SVT. Med den fart som resurserna
dras ned så skulle vi vinna på litet sikt.

SFP gjorde ett monumentalt misstag då man sålde SVT för att få
FST-kanalen. Och SVT Europa är ett missfoster från början till
slut. Att man måste ha ett kodkort är helt fel oberoende av vad det
kostar. Det har vi de knäppa upphovsrättsorganisationerna att ”tacka”
för. De krävde (helt vansinnigt) betalt för fem miljoner tittare
(hela Finland).

Helt principiellt borde varenda TV-kanal i EU vara tillgänglig genom
att man köper ett kodkort. Då får ju upphovsmännen betalt utan
problem. Alla avtal om ”ensamrätt” borde hävas i lag eftersom de är
direkt monopolavtal.

Rent tekniskt är det redan nu hur lätt som helst att se på alla kanaler via satellit. Kvaliteten är ofta bättre än via antenn och kostnaderna numera inte mycket större. Lika gärna kan man sätta upp en parabol (på marken) som en räfsa i en mast. Dessutom har man mindre problem med dålig signal eftersom satelliten finns där uppe och inte skyms av bergsknallar.

Det är förstås möjligt att skaffa ett kodkort om man har någon bekant i Sverige för de skickar kodkorten bara till svenska adresser. Därefter kan man se på över 50 kanaler och ett tiotal HD-kanaler – på svenska. Alla SVT:s kanaler är förresten gratis om man meddelar satellitmottagarens serienummer och ett svenskt personnummer.

Hur kan det vara så omöjligt att organisera Sveriges TV då allting är
färdigt och fungerar tekniskt ? Jo, det är för att viljan
saknas. Finnarna vill inte låta oss se på svensk TV utan vi skall
förfinskas och SFP:s patetiska politiker är rädda att Sveriges TV
skall slå ut FST (som finnarna kommer att ta livet av i vilket fall
som helst).

Det är bara att glömma bort de inhemska trångsynta politikerna och
kräva att EU också i praktiken genomför sin princip ”TV utan gränser”
att alla inom EU skall kunna se alla EU-kanaler (möjligen med
kodkort). Så kommer det att bli i framtiden i alla fall. Med
Lissabonfördraget kommer EU att bli en enda marknad ifråga om
copyright och då är vägen öppen för att se vilken kanal som helst.

Köld

18 december, 2009

Snart börjar det bli ett utslitet skämt: ”Var fasen är den globala uppvärmningen ?” Det har varit under -20 grader varje natt den här veckan och kylan börjar krypa in överallt. Man får ingenting vettigt gjort utan måste gå runt och kontrollera att ingenting fryser och täta och isolera allting.

Efter flera varma vintrar är det dåligt med köldutrustningen. Det blir att söka fram alla gamla utrustningar och spika ihop extra burar för att isolera. Och ändå funderar man om man glömt nånting viktigt. Vattenrören är numera av plast och spricker sällan fastän de fryser – men det kan dröja till midsommar innan de tinar upp på nytt i värsta fall.

Den nya flisvärmeanläggningen är visserligen i gång men bara provisoriskt. Den gamla flismataren skulle nog klara en vanlig vinter men den har problem med den här kylan (-23 grader i natt). Förstås måste man elda i vedspisen och kakelugnarna hela tiden. Det var tur att de inte revs då farsan installerade centralvärme i början på 1950-talet. Och ved finns det i lidret hur mycket som helst. De varma vintrarna har gjort att åtgången varit minimal så vedlidret är sprängfyllt av torr ved.

Någon prima ved är det ju inte – bara halvruttna stockar som man inte kunnat flisa. Men visst värmer de också även om man måste bära in stora mängder. Mest är det rötskadade lommar som ingen velat ha. Men de går bra att klyva i den här kylan. Den gamla klyvyxan fungerar bra. Och så får man ju varmt redan genom att klyva veden.

Nu är det läge att plocka fram svenska armens vita fårskinnspäls. Den kan man inte använda i varmare väder. I – 20 grader blir man ännu svettig i den. Kombinerad med äkta sibiriska filttossor och sibirisk sobelpälsmössa (som brorsan köpt i Moskva) håller den ledigt all kyla ute.

Till skogen kan man inte fara i den här kylan. Förstås är det möjligt men kylan gör metallen skör och sönderkörning tar en massa tid att reparera. Fast ett par varv med den lilla traktorn måste jag ta för att få hjulspår så vintervägarna fryser ordentligt. Mossa och gräs isolerar otroligt bra och man måste köra spår för att få vägarna att frysa. Men om man lyckas få ordentliga vintervägar så håller de långt in i maj.

Förkylning

6 december, 2009

Så är det dags för sjuk hals och hosta igen. Men jag skall inte klaga för det är första gången den här hösten. Man borde ju ha tid med att skriva en massa nu men huvudet är i det skicket att man på sin höjd klarar av frågor som ”Vill du ha kaffe ?” Redan frågan ”Vill du ha kaffe eller te ? ” är alldeles för svår …

Men eldas skall det i alla fall så det blir att springa ut till pannrummet och se till att det finns flis i mataren. I värsta fall måste jag börja köra flis med traktor och släpvagn mitt i förkylningen. Jag får ett traktorlass att rymmas i kippfickan men det börjar snart vara slut.

Det var troligen rördragningen i den kalla verkstaden som satte fart på förkylningen och den var nästan klar men får nu vänta tills jag orkar litet bättre.

Korta dagar

5 december, 2009

Brådskan håller i sej. Värmen är ännu inte på till det andra huset men det jobbas för fullt. Det blev nödvändigt att fylla diket med fjärrvärmeledningen då det började frysa på. Men det är korta dagar så det blev mörkerarbete. Och det är inte bra. Visst finns det lampor men risken att köra sönder nånting är alltid större och då går det en massa tid till reparationer. Nå, inget värre hände nu …

Arbetet tar inte slut fastän mörkret faller på. Hela kvällen skruvar jag ihop rör inomhus. Först skall värmerören nämligen genom den gamla ladugården och verkstaden. Det är en hel del jobb att hacka hål i 50 cm:s tegelvägg och mura genomgångar i den och bygga rörkanaler på ca. 30 meter. Vanligen slutar jag jobba först elva-tolv på kvällen.

Och man skall inte glömma planeringen och beställningarna.  Det gäller att planera ordentligt så man inte behöver åka 100 km för att skaffa nånting man har glömt. Och en hel dag går förlorad.

Många tycker det är hemskt med höstmörkret men jag gillar det. Bara man har med sej sin pannlampa med lysdioder så är det nästan som att jobba på ljusa dagen.

Men i kväll kom de små gullebarnbarnen så det gäller att lägga sej i tid för det kan bli en tidig och våldsam väckning i morgon …

Höstens ”ledighet”

1 december, 2009

Vi försöker ta en vecka ledigt varje höst och åker då till Sverige till vårt ”torp” i Medåker, Arboga. Det hittade vi på nätet (var annars …)  till ett pris som var en tiondedel av det man fick betala närmare Stockholm – eller snarare en tjugondedel. Huset är ett gammalt bergslagshus i två våningar – ganska högt och smalt som brukligt då det byggdes kring 1856. Det är i nästan ursprungligt skick och senaste tillägget är från 1930-talet då köket byggdes om.

Det blev litet uppehåll i bloggandet för nätet fungerade inte. Telias telefonlinje var död på våren och de lyckades inte reparera den (eller brydde sej inte) så jag sade upp telefonen. Vem behöver telefon av det gamla slaget då mobilsamtalen i Sverige kostar 19 öre/minut ?

Men det var inte lätt att få det ”mobila bredbandet” att fungera. ”Man bara stoppar i kortet och så fungerar det” sa man i butiken men det krävdes många dagars hårt arbete, en stor riktantenn och fyra olika operatörers kort innan en  förbindelse på ynka 0,36 Mbit/s började fungera.

De kommer med optisk fiber till grannorten Fellingsbro snart och då gäller det att försöka få en kabel till Medåker också.

Men annars var det ganska ”ledigt” som vanligt. Vägen måste fyllas med sand eftersom regnet blött upp leran till en välling och så skulle hoparna med kvistar och träd som avverkats på våren sågas till ved. För att inte tala om alla affärer som man måste springa i för att skaffa en massa rödelar (som är halva priset jämfört med Finland). Eftersom jag bygger om värmesystemet så hade jag beställt en hel del.

Vi hann i alla fall bada bastu (efter att ha sågat hål i väggen och satt in en ventil samt skruvat upp en mängd lister).  Och så var vi på julmarknaden i Örebro slott och köpte en liter äkta hemlagad norrländsk hjortronsylt. Med plättar smakade den verkligen mums.

Lera

20 november, 2009

Jag kom just in och efter en hel del akrobatiska övningar fick jag av mej stövlarna som var fyra kilogram tyngre än vanligt av all lera som fastnat. Jag har fyllt igen diket med fjärrvärmeröret (och en massa andra rör och kablar). Det var gansk besvärligt med regn och klibbig lera som fastnade otroligt bra vid stövlarna.

Det var en sabla harm att jag inte hann fylla igen det på sommaren då jag lade ned rören. Nu var diket fullt med vatten och rören hade flutit upp. Men det fanns ingen tid då – jag var tvungen att börja med skörden.

I alla fall så är den här byn byggd på lera. Allting är lera – med litet stenar här och där. På sommaren är den stenhård då den torkat och på höst och vår är den hal och klibbig då det regnar. På vintern är den igen stenhård då den fryser. Det är lättare att hacka is än en frusen lera.

Under en liten tid på våren går den att bruka förrän den torkar. De gamla brukade säja att leran är besvärlig. Den måste bearbetas och sås just precis då den slutat vara klibbig och förrän den blir hård – och det kan i värsta fall röra sej om några timmar …

Hoppas det blir en kall vinter för då fryser leran sönder och det blir bra såbädd på våren.

Gumman ångrar sej att hon inte satte spaden i jorden förrän hon gifte sej med leråkrarna. Hon försöker få till stånd en trädgård och det är inte lätt på lerjorden. Fast för mej var det ju tur – annars hade jag varit utan gumma …

Skolan

20 november, 2009

(Östra Nyland 14.11 2009 – kan innehålla små ändringar)

Min gamla skola firade 100 år. På min tid hette den Lovisa svenska
samlyceum och hade som mest 575 elever. Vi var omkring 44 elever på
klassen och vartenda rum var ett klassrum – specialrummen medräknade.

Men det var en fantastisk skola. Lärarna var utmärkta och eleverna
trivdes jag med. Vår klass (studenter 1965) hade kanske speciellt god
sammanhållning – jag tror vi var den största gruppen på
100-årsfesten. Och så har vi klassträff var femte år där de flesta är
med. Monika flyger hit från London varje gång och visst var hon med på
100-årsfesten.

Skolan är ytterst viktig för individens utveckling men jag tror
inte ett smack på alla möjliga flummämnen som skall införas och tar
tid från de viktiga kunskapsämnena. Det är lärarnas personlighet och
skolans stämning och stilen inom alla ämnen som danar individen.

Förstås är jag part i målet. Jag klarade mej bra i kunskapsämnen genom
att plugga hårt men idrott, teckning och musik var rena tortyren för
mej – talanglös som jag är. Från hästen kom jag vanligen ned med
huvudet före, teckningarna såg ut som om någon trampat på dem med
smutsiga skor och sången var på kråknivå. Det enda jag kan spela är
bandspelare och den enda idrott jag klarade var långdistanslöpning där jag
med jordbruksarbete som grund av ren envishet fortsatte tills alla de
andra redan struntat i eländet och lagt sej på gräsmattan.

Dagens skola har stora krav. Att lära in de mängder av nödvändig
kunskap är inte lätt. Tyvärr har nivån sjunkit betänkligt sedan min
tid. Här går det ännu nedåt men i Sverige har man börjat sträva uppåt
från bottnen. På högskolan såg man tydligt hur kunskaperna bara blev
sämre.

En del föräldrar och lärare tror att skolan är nån sorts jäkla
fritidsklubb. De dömer efterkommande till arbetslöshet eller att
stryka skjortor åt kineserna som har miljoner välutbildade och hårt
arbetande ingenjörer.

Allt möjligt onödigt skräp kan lugnt kastas ut och i stället borde man
satsa på grunderna. Det är modersmålet i bred bemärkelse, språk och
matematik och fysik som behövs. Inte specialkunskaper utan gedigna
grunder och förståelse för fenomenen.

Internet gör oss till grannar med hela världen men det hjälper inte
alls om språkkunskaper saknas. Historia i bred bemärkelse är nödvändig
ännu mer för att man skall kunna förstå de kulturer man så lätt kommer
i beröring med numera.

En massa specialkurser är bara strunt i jämförelse med en skola med
god stämning. Den nuvarande tendensen till stora enheter är rent
destruktiv och ett monumentalt misstag. Den klasslösa skolan är också
en idioti som kommande generationer får korrigera.

Det enda som är bra i dagens skola är öppenheten och
kreativiteten. Men om de är det enda man bryr sej om så dör hela
skolan. Intuition och kreativitet är bra arbetsredskap men de behöver
hård kunskap som bränsle. Annars blir de stående som en stor
långtradare med torr bränsletank.

Beställningar

20 november, 2009

Livet på landet är inte bara att stå med spaden och gräva i leran (i går var det faktiskt litet bättre väder så det blev utomhusarbete till sent på kvällen). Nä, det skall beställas reservdelar och allt möjligt. Till all lycka så går det numera via nätet – förr var man tvungen att ta bilen och åka till Helsingfors. En hel dag gick förlorad med det.

Men visst tar det tid att surfa på nätet också. De nya möjligheterna öppnar för jämförelse med hela världen och det tar tid att läsa igenom en massa produktbeskrivningar, jämföra priser och titta på olika forum vad andra skrivit om liknande saker.

Men visst är det ganska otroligt att man kan läsa vad nån i Växjö har för erfarenheter av en liknande situation. Förr hade man inte ens vetat om att där fanns någon som sysslat med samma problem. Och knappast hade man tagit telefonen och ringt dit och frågat heller.

Nu är nästa bunt rördelar beställda och på måndag åker vi dit för att hämta dem. Liksom en gammal väggklocka som jag hittade på Blocket för 200 kronor. Från barndomen minns man den stora väggklockan som tickade. Likaså köpte jag två friskluftshjälmar från Jönköping för 1300 kronor på nätauktion. De är oerhört dyra som nya så det var ett verkligt kap.

Vi måste ha dammskydd vid arbete med torken och flishanteringen. Problemet är att mina glasögon immar fast genast då jag har de små dammskydden och sedan ser man ingenting mer. Därför behövs det hjälmar med fläkt som håller bort imman. Och så skyddar hjälmarna ögonen också från damm. De flesta skydd är gjorda för nån sorts jävla inspektörer – inte för folk som arbetar och svettas.

Det blir en ordentlig rundtur nästa vecka i Sverige. Först från Stockholm till Nyköping och Jönköping och sedan upp till Borlänge. Annars trevligt men det är inte direkt väder för turistturer. Men vi skall i alla fall till Örebro på julmarknad i slutet på nästa vecka.

Test nr. 1

18 november, 2009

Vi kan testa här …

Regn

18 november, 2009

Jaha, så var den här första vinterknäppen över. Underligt nog så har det börjat bli vinter redan i november – men därefter så blir det en varm period som ibland kan fortgå in i januari.Det är ganska eländigt för arbetena. Det kunde gärna vara en ordentlig höst och därefter en ordentlig vinter. Plöjandet mår inte bra av -13 grader som vi hade en natt (men då hade jag plöjt färdigt) och skogsarbetet är eländigt om inte vägarna fryser.

Men jag klagar inte just nu för jag har ännu kvar utomhusarbete på rörledningen till det andra huset. Visst blir det ganska lerigt i regnet men det gäller bara att byta kläder innan man vågar sej in i boningshuset. Med stora stövlar och bra kläder går det nog fint.

Först gäller det att dra rören inne i byggnaderna och då är man ju under tak. Rören måste genom flera väggar – bland annat en 50 cm tegelvägg – så det tar litet tid. Hoppeligen får jag på värmen den här veckan i alla fall. Just nu är verkstadsgolvet fullt med rördelar och annat som behövs. Givetvis är det mest gamla delar som jag sparat från tidigare ombyggnader och en del är söndriga och måste sorteras ut. Och det är litet av ett pussel att få allting att passa ihop.

En regnig höst visar också var det finns läckor i takena och det gäller att lappa ihop dem kvickt innan någon hinner förstöras. Ett taktegel har spruckit på garaget men det är inte så farligt eftersom vattnet bara rinner ned på sandgolvet.

Det är åtminstone varmare än förra veckan så med litet presenningar över arbetsställena skall det väl gå bra. Och då allting burits in under tak så är det bara att vänta på nästa vår. Och hoppas på en kall vinter för skogsarbetet.