Både premiären och lördagen var det fullt hus och söndagen lär vara utsåld. Premiären gick bra – åtminstone märkte publiken inga problem även om Isa ibland rynkade på näsan. Skådespelarna är redan så rutinerade att spelet går vidare fastän det kanske inte alltid går precis som det var tänkt. Och ridåhalaren improviserar ibland litet.
Ridåhalaren var en fin idé. Samtidigt som man byter till nästa scen så får man in litet bakgrund till 60-talet. Alla i publiken har faktiskt inte varit med på den tiden. Robert gör också ridåhalaren till en så intressant person att publiken alldeles glömmer bort att det är scenbyte.
Början av 60-talet var ännu den ”gamla” tiden med Elvis och Brylcreme och tuperat hår. Och förstås Bonanza (TV-serie som var väldigt populär). Barnen klarar av pjäsen riktigt fint och gör sina roller med schwung.
Herrarna på matlagningskursen verkar litet ohindersbyaktiga (hindersbyggarna var inte så livliga) men vad gör det. Scenen visar hur tiderna förändrades – åtminstone delvis – och är väldigt rolig.
Damklubben på Bore-kryssning till Stockholm är också ett tecken på den nya tiden. Speciellt damernas hattar är ju fina. Damerna råkar ut för en hel del äventyr men klarar sej galant med allmänt bondförnuft och med bägge fötterna på jorden. Speciellt fin var repliken till Mi(ni)ster Kappvändare, artist: ”Ja ska jelp de ti knepp knappana” … Precis hindersbytanternas vardagliga och hjälpsamma attityd till världen – helt utan later.
Tyvärr ger kameran inte riktigt skarpa bilder på grund av ljuset och blixtljus går inte riktigt att använda heller. Så det gäller att köpa biljett och komma till teatern. Det finns ännu biljetter men inte så många mer. Flera föreställningar är utsålda.
Och kom ihåg att biljettpengarna betalar en riktigt viktig sak: Nytt tak på huset !
