Inventering av kulturhistoriska växter i Lappträsk

 

Arboga2Skovfogde?_1668

På de gamla anrika gårdarna i Lappträsk med omnejd finns ännu en hel del gamla äppelträd och andra kulturhistoriskt värdefulla växter bevarade. De perenner, bärbuskar och fruktträd som överlevt krigsvintrarna är härdiga och väl anpassade till vår miljö. Genom att inventera, dokumentera och samla in gamla sorter och plantera dem på Kycklings  blir hembygdsgården en lokal växtbank eller genbank där växterna förvaras för framtida generationer och för vetenskapliga behov.

 

Inventering av kulturhistoriska växter i Lappträsk

Gun-Britt Husberg

FL, ordf. Lappträsk hembygdsförening

 

Inledning och målsättning

 Lappträsk hembygdsförening äger och sköter hembygdsgården Kycklings som består av en mangårdsbyggnad och en ursprunglig uthuslänga, ett gammalt torp, en rökbastu och ett vedlider. Byggnaderna är är koncentrerade runt ett plant berg medan resten av den 1,3 ha stora tomten väl lämpar sig för planteringar. Redan vid sekelskiftet beslöt styrelsen att trädgården skulle ställas i ordning och vara öppen för allmänheten. Då fanns där redan en trevlig kryddgård invid torpet, anlagd av Eva Rosas och Marita Johansson och som alltid rönte uppmärksamhet. I början av 2000-talet planterades de första traditionella perennerna som hade insamlats från gårdar i omnejden. En liten rosengård med gammaldags buskrosor de flesta från trakten anlades, en syrenberså planterades och likas några äppelträd som dragits upp efter ympar från mycket gamla äppelträd, alla av okänd sort. Den gamla ladugårdsruinen byggd av stora stenblock fick lite planteringar med klematis och andra klängväxter och bakom den anlades en humlegård. Kycklings var redan nu en sevärdhet.

De här erfarenheterna med att samla in traditionella odlingsväxterna hade redan gett en fingervisning om att det kunde finnas ett större sortiment av gamla kulturhistoriskt värdefulla växter i Lappträsk med omnejd. Speciellt som Lantmannaskolan i Östra Nyland varit placerad i Lappträsk och omkring en tredjedel av eleverna som gått i skolan var från hemkommunen. I skolans läroplan ingick studier i trädgårdslära och undervisning gavs av den tidens största experter för trädgårdsodling, bl.a. Björn Lindgren, en mycket erkänd pomolog. Flera av eleverna blev kunniga ympare och anlade stora hemträdgårdar. Hembygdsföreningen ansökte år 2011 om medel för att kunna göra en mera systematisk inventering och insamling av gamla traditionella odlingsväxter som kunde planteras ut på hembygdsgården. Resultatet av inventeringen och insamlingen presenteras i den här publikationen. Det finns ännu växter som inte har planterats men de har tagits till förökning eller det finns antecknat var vi får tag på dem.

 Målsättningen med det här arbetet är att ta till vara så mycket som möjligt av våra gamla odlade växter. De har funnits på platsen länge, de är härdiga och anpassade till vårt klimat och vår miljö. Många av dem går dessutom inte att köpa i plantskolor. Inom EU har en av tyngdpunkterna i landsbygdsprogrammen varit att värna om den biologiska mångfalden. Med den har man naturligtvis velat trygga att naturliga biotoper reserveras från exploatering men den andra aspekten som gäller den odlade mångfalden har man inte alltid noterat som lika viktig. De nordiska länderna har redan länge försökt trygga också de odlade växternas framtid med att grunda NordGen en genbank där mycket av vårt gemensamma gröna kulturarv finns bevarat främst i form av en fröbank. Allt kan ändå inte bevaras där, speciellt inte fruktträd och i Sverige har man grundat en nationellt täckande organisation POM eller Programmet för den Odlade Mångfalden där man systematiskt gått in för att samla upp historiskt värdefullt växtmaterial, såväl prydnads- som nyttoväxter och plantera dem i lokala växtarkiv. Just i dessa dagar har EU av en tills vidare obegriplig anledning kommit ut med en lag som motarbetar den biologiska mångfalden då det krävs att alla arter och sorter som saluförs ska vara registrerade. Vad detta leder till är ännu öppet men många plantskolor är oroade. Därför känns det nu ännu viktigare att till vara de gamla sorterna, speciellt av frukt och bär.

 Vår strävan är att hembygdsgården Kycklings ska fungera som som ett lokalt växtarkiv för vår omnejd. Här ska finnas de viktigaste odlade växterna men även vilda och speciellt hotade arter ska rymmas med. Redan nu har blåsippan, vitsippan, vårlöken, brunörten, bockroten, johannesörten och teveronikan en synlig plats i trädgården.

 Svenska Kulturfonden och den lokala Silmu / Leader organisationen har finansiellt understött arbetet. Vi uttrycker vår stora tacksamhet för det!

 

Inventering av prydnadsväxter

Lökväxter

De vårblommande lökväxterna är alltid så välkomna som ett löfte om en ny växtsäsong. Färgglädjen mitt i den fortfarande ganska bruna jorden Lökväxterna är mycket trogna och kommer tacksamt upp år efter år. På många ödetomter dyker de segt upp varje vår för att senare under sommaren vissna ner och döljas helt av gräs och annan vegetation.

Lökväxter har odlats väldigt länge i vårt land, kanske redan under medeltiden. Under 1600 odlade man redan pärlhyacinter, narcisser och tulpaner. Mera i Sverige än i Finland, men lökarna hämtades nog till herrgårdarna ganska snabbt i vårt land också.

Under den här inventeringen söks sådana gamla lökväxter som har odlats på bondgårdarna och kanske redan i det lilla torpet täppa. Många av torpen beboddes ju av soldater som under sina marscher med armén kanske påträffade någon lök och medförde den hem till kvinnfolken som väntade på männens hemkomst.

Under 1800-talet blev lökväxterna allmännare och vandrade småningom från herrgårdarna – där man hade råd att köpa sådana – till bondgårdar och torp alltefter som lökarna ökade i antal. Allra livligast var handeln med lökar under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Många av de sorter man då saluförde går inte att få tag på mera. Därför söker vi främst sådana gamla lökväxter som funnits i trädgården länge – redan före andra världskriget.

På hembygdsgården blommar ett stort antal lökväxter vackert år efter år. De flesta hos oss odlade sorter behöver vi alltså inte alls gå längre än till den egna trädgården för att hitta. Kycklings vackra himmelsblå matta av rysk blåstjärna eller scilla (Scilla siberica) utgör ett fint blickfång i maj. Samma vackra scilla fyller också många andra trädgårdar i nejden under tidig vår.

1_Kyscilla_0845

Andra vårblommande lökar på Kycklings är den vildväxande vårlöken (Gagea lutea). Vårlöken ger ett gyllene skimmer över gräsmattan som vackrast under soliga dagar i maj. Det gäller att vara aktsam om den – gräset får inte klippas för tidigt. Samma gäller för scillan.

På Kycklings växer också sedan gammalt persisk blåstjärna (Scilla mischtschenkoana), porslinshyacint (Puschkinia scilliodes) och snödroppar (Galanthus nivalis). Bredvid jordkällaren växer också ett vackert bestånd av vintergäck (Eranthis hyemalis) som egentligen är en knölväxt och inte en lökväxt.

Pärlhyacinterna som finns på Kycklings är alla av sorten Muscari armeniacum och planterade under senare tid. Den gamla Muscari botryoides har hittats under inventeringen och planteras nästa vår på hembygdsgården. Den är svår att få tag på i affärerna och hittas bara just som i vårt fall vid en gammal gård eller gammalt torp.

2_parlhyacint_0847

Pärlhyacinten Muscari botryoides

Vi har under årens lopp introducerat en del nya lök- och knölväxter växter på Kycklings också. Dit hör alla krokusar och och några exemplar av kungsängsliljan (Fritillaria meleagris). Vildtulpanen (Tulipa sylvestris) har kommit som en gåva från en koloniträdgård i Brunakärr, Helsingfors.

Senare under våren blommar narcisserna och under inventeringen har hittats många av de verkligt gamla sorterna av både pingstliljor och påskliljor. På Kycklings växer från tidigare i ett bortglömt hörn den vanliga enkla påskliljan (Narcissus pseudonarcissus) med helgul trumpet och ljusare gula kalkblad. Den hittas också på några andra gårdar i bygden, däremot går det inte att köpa den sorten mera.

3_pseudonarcissus_0843

Gammaldags enkel påsklilja (Narcissus pseudonarcissus)

Den fyllda påskliljan är väldigt sällsynt, den har endast hittats på ett ställe varifrån den nu kan flyttas till Kycklings.

4_dubbelpasklilja_0240

dubbel påsklilja

Pingstliljan (Narcissus poeticus) förekommer allmänt på många gårdar och är redan för tio år sedan flyttad till Kycklings. Den dubbla narcissen är sällsynt i våra trakter, men har ändå hittats på en ödetomt.

5_dubbelpingstlilja_0918

Dubbel narciss

Den absolut äldsta sorten av narcisser har gråvita kalkblad och en ljusgul liten trumpet. Den har hittats i Lindkoski på två ställen. Korsningar mellan påsk- och pingstlilja förekommer om än ganska sällsynt. En vacker sådan liknar en stor pingstlilja med en grann trumpet som är större än på den vanliga pingstliljan.

Senare under sommaren blommar liljorna. Den ljusröda krolliljan (Lilium martagon) har förvildats på hembygdsgården och förekommer på sina ställen i riklig mängd. Några vita krolliljor (L. martagon ”alba”) har inköpts och förhoppningsvis ökar också de i antal. I Sverige förekommer många färgvarianter och korsningar av krolliljor men i Östra Nyland är det nog endast den ljusröda som finns allmänt sedan gammalt.

Brandliljan (Liljum bulbiferum) är ännu allmännare än krolliljan. Vid en gamla stenfot till ett sedan länge försvunnet torp blommar brandliljan troget varje år. Liljan förekommer i två varianter, vanlig brandlilja (Liljum bulbiferum var. bulbiferum) och brandgul lilja (Lilium bulbiferum var. croceum), också kallad saffranslilja. Båda förekommer i Lappträsk ofta sida vid sida. Vanlig brandlilja kan särskiljas då den har små groddknoppar (bulber) i bladvecken medan den brandgula saknar sådana.

Lökarna är ätliga och många folkslag har utnyttjat dem som föda. Brandliljan kallas också ofta kejsarkrona – ett namn som man dock endast ska använda för den äkta kejsarkronan Fritillaria imperialis som inte har påträffats som gammal trädgårdsväxt hos oss.

6_brandgullilja_0983

brandlilja (Liljum bulbiferum

Tigerliljan (L. lancifolium)är också en vanligt förekommande trädgårdsväxt. Den har brandgula, hängande blommor med starkt tillbakaböjda eller tillbakarullade kalkblad. Där den trivs kan den bilda stora bestånd. Men den kan vara lite kinkig med växtplatsen. På Kycklings planterades den för 10 år sedan men har försvunnit helt. Den ska naturligtvis planteras in på nytt. Tigerliljan bär oftast på ett virus som den själv inte lider av i någon större skala, däremot smittas andra liljor och angrips kraftigt av viruset. Tigerliljan ska alltså planteras skilt från andra liljor.

7_tigerlilja_1039

Tigerliljan (L. lancifolium)

Den äldsta lilja som beskrivits i trädgårdssammanhang är den vita madonnaliljan (Lilium candidum). I våra trakter förekommer den inte alls. Den andra vita liljan kungsliljan (Lilium regale) förekommer också den bara som en nykomling, planterad av någon stor trädgårdsentusiast. Ingendera klarar tydligen vårt klimat någon längre tid.

De modernare orientaliska eller storblommiga färgliljorna hittar man naturligtvis i många trädgårdar. Men de är trots allt nykomlingar i våra trädgårdar och räknas därför inte in bland traditionsväxterna. Överhuvudtaget är det många problem med de här nya odlade liljorna. De finns flera sjukdomar som angriper dem och liljebaggarna går hårt åt dem. Typiskt är att de blommar rikligt några år men sedan försvinner de.

Perenner

Primulan eller vivan är en av de perenner som blommar först på våren. Den vildväxande gullvivan (Primula veris) hittas ofta i trädgårdarna då någon blomstervän i tiderna flyttat dit den. Från en ödetomt ska gullvivan nu få ny plats på Kycklings. Trädgårdsvivan (Primula polyantha) har blivit ganska sällsynt, men har hittats på samma ödetomt som gullvivan och får följa med till Kycklings. Hembygdsföreningens granne har ett fint bestånd av lundvivor (Primula elatior) på sin tomt och förhoppningsvis sprider den sig lika vackert på Kycklings fruktträdsäng.

8_tradgardsviva_0241

Trädgårdsvivan (Primula polyantha)

Ännu tidigare blommar nunneörten ofta helt vildväxande i gräsmattorna och bildande stora täta bestånd. Det här gäller i synnerhet stor nunneört (Corydalis solida), en lilafärgad blomma med vackra grågröna flikiga blad. Nunneörten vissnar helt ner efter blomningen. Lika gör den mycket större sibiriska nunneörten (Corydalis nobilis) som har gula stora blommor med en svart prick i mitten. Sibirisk nunneört förekommer allmänt i våra trädgårdar och har flyttats till Kycklings från granngården Gamla Marieberg.

En annan tidigt blommande perenn – eller egentligen en bienn alltså en två-årig växt som första året bildar en bladrosett och som blommar först följande år – är den himmelsblå förgätmigejen (Myosotis sylvatica). Men om man klipper bort utblommad stjälk blommar förgätmigejen också följande år och uppför sig då som en perenn. Flera andra bienner beter sig lika. Förgätmigej finns också vitblommande och rosa – men på Kycklings blommar endast den blå.

Vid samma tid som förgätmigejen blommar det lilla fänrikshjärtat (Dicentra formosa). Den ursprungliga arten är vackert ljusröd och numera finns också andra färgvarianter som djupröd och vit. Den ljusröda finns på flera ställen i Lappträsk och är redan flyttad till Kycklings, den vita finns på Bos-Sestu och kan flyttas till Kycklings. Fänrikshjärtat är en synnerligen tacksam växt då den blommar nästan utan uppehåll från vår till sen sommar.

Ormöga (Omphalodes verna) blommar också tidigt på våren med vackra himmelsblå förgätmigejlika blommor. Den har också ett fint bladverk och är en utmärkt marktäckare. På Kycklings har ormögat ostört fått breda ut sig under många årtionden, kanske ett århundrade, och bildar tillsammans med den mörklila luktviolen (Viola odorata) en tät matta på bakgården under de gamla äppelträden.

Den gula gemsroten eller vårkragen (Doronicum orientale) var tidigare väldigt vanlig i trädgårdarna, men hittas nog också som ny inplanterad i trädgårdarna. Doronicum betyder giftig på arabiska och kanske odlingen har minskat en aning då den anses giftig. Troligen är den ändå bara farlig för betande djur och inte för människor.

9_fylldtovsippa_0913

Tovsippor och parksmultron

I början av juni slår den vita tovsippan (Anemone silvestris) ut. Den förekommer i trädgårdarna i

enkel form eller i en dubbel form under sortnamnet ‘Elise Fellman’. Namnet tovsippa kommer sig troligen av de ulliga frökapslarna. Under inventeringen har de båda formerna hittats på en ödetomt i Hindersby. Samtidigt med tovsipporna blommar också det förvildade parksmultronet (Fragaria moschata) som är tvåbyggare dvs. blommorna är enkönade och det behövs såväl hon- som hanblommor för att få frukter. I de flesta trädgårdar finns bara den ena sorten och inga frukter bildas därför. Den blommande plantan är ändå så vacker att den får kvarstå som prydnadsväxt. På Kycklings finns såväl han- som honblommor och vi brukar få lite bär alla somrar. Bären är någonting mellan smultron och jordgubbe med en lite speciell arom.

Under tidig sommar blommar också de vackra aklejorna (Aquilegia vulgaris) i många olika pastellfärger. Vanligast är den rosa och den blå. De blåa förekommer i flera olika varianter från blåvita till himmelsblå och mörkt lila. Rent vita förekommer också. På Kycklings fanns redan för länge sedan aklejor och de finns nu lite överallt, än i rabatten, än i gräsmattan eller bakom huset bland oröjd slyvegetation. Vi försöker skydda dem så gott det går och sprider också ut fröna på lämpliga ställen.

Pionerna är nog mest kännetecknande för en gammal trädgård. De kan överleva trots att ingen skött dem på årtionden och de växer och frodas om de får ens minimal skötsel. På våren redan i slutet på maj och de första dagarna i juni blommar herrgårdspionen (Peonia x hybrida). Den är en korsning (hybrid) mellan dillpionen (P. tenuifolia) och den sibiriska pionen (P. anomala). Dillpionen brukar aldrig vara långvarig, den får en sjukdom och tynar bort. Så har det tydligen gått också i Östra Nyland, dillpionen hittas endast som nyplanterad. Den sibiriska pionen har hembygdsföreningen fått som gåva av Mustila plantskola och den trivs utmärkt och är frisk och robust. Blommar tidigt i juni med enkla rosa blommor. Sundheten har gått i arv till herrgårdspionen som har större och vackrare mörkröda blommor. På Kycklings blommar också den lågväxta rosenpionen (Peonia veitchii) redan i slutet på maj. Blommorna är enkla rosa blommor med ett dekorativt grågrönt bladverk. Rosenpionen kommer från en gård i Hindersby liksom också herrgårdspionen. Båda har funnit på sina respektive växtplatser åtminstone från 40-talet.

10_rosenpion_0908

Den skira vackra rosenpionen omgiven av förgätmigej.

 

11_herrgardspioniris_0245

Herrgårdspion och dvärgiris blommar samtidigt.

Bondpionen (Peonia x festiva) blommar lite senare i juni och såväl den dubbla ljusröda ”Rosea plena” som den dubbla mörkröda ”Rubra plena” hittas i några trädgårdar. Tillsvidare har de inte flyttats till Kycklings. I juli blommar luktpionen (Peonia lactiflora). Ett flertal sorter förekommer men de ljusröda ‘Sarah Bernhard’ och ‘Reine Hortense’ är vanligast och blommar vackert på många gårdar. ‘Festiva Maxima’ som är vit med några mörkröda stänk finns på några ställen, samma gäller den helvita ‘Duchesse de Nemours’, den ceriserosa ‘Edulis Superba’ och den mörkröda ‘Karl Rosenfield’.

Samtidigt med herrgårdspionen blommar också den låga mörkblåa dvärgirisen (Iris pumila) som är en vanligt förekommande perenn i våra trädgårdar. Den sprider sig bra och blommar troget år efter år. Till Kycklings har den kommit från en gård i Lindkoski. Trädgårdsirisen (Iris germanica) även tyskiris kallad finns i flera färgvarianter, den senapsgula och blå förekommer mest. Den som är klargul och blå kan vara den rena arten skäggiris (Iris variegata).

12_skaggiris_0997

Skäggiris

 

13_vitblapolemgraddiris_0995

Gräddvit Iris germanica eller trädgårdsiris med vit och blå Polemonium

Irisarna finns på många gårdar och också på Kycklings. Den vackraste är gräddvit och relativt sällsynt. Den kommer från Lindkoski och har odlats där länge. På Kycklings väcker den stor uppmärksamhet då den blommar. En helt ljusblå har hittats i Porlom och får snart plats på Kycklings. Både dvärgirisen och trädgårdsirisen växer med rhizomer, alltså jordknölar och ska planteras väldigt ytligt annars ruttnar knölarna bort.

Strandiris (Iris sibirica) förekommer också i trädgårdarna om än inte så ofta som trädgårdsirisen. Den vanliga strandirisen är vackert blå med lite gula stänk och bildar snabbt ett stort bestånd. Den vita irisen (Iris sibirica ‘alba’) är större och robustare och har hittats endast vid en gård i Hindersby. Det kan i det här fallet också vara fråga om Iris orientalis, gullbandsiris och den exakta artbestämningen får vänta till nästa år.

14_Strombergvitiris_1010 Vit strandiris eller gullbandsiris

Dagliljor hör till det vanligaste perennerna i våra trädgårdar. Den gula Hemerocallis lilio-asphodelus är planterad framför verandan på hembygdsgården och har hämtats från Hindersby där den växt sedan 1930-talet. En planta av den mindre gula arten Hemerocallis minor finns också, den kommer från Lindkoski. Den brunröda H. fulva är större än den gula och blommar lite senare. Den fanns redan från tidigare på Kycklings men planteringen framför huset har kompletterats med plantor från Hindersby. Mellan de brunröda dagliljorna skymtar den vackra lilla vitpyttan, (Achillea ptarmica var. multiplex). Den har svårt att klara sig i konkurrens med ogräs och kräver lite mera omsorg än dagliljor och pioner.

15_brundaglvitpytta_1002

Brunröd daglilja och vitpytta

Nävor (släktet Geranium) finns ganska sällan i trädgårdarna. Kanske för att den vilda arten, skogsnäva (Geranium sylvaticum) är så allmänt förekommande vid vägkanter, skogskanter och ruderatmark runt trädgårdarna. På Kycklings finns endast brunnäva (Geranium phaeum) – en gåva av Porlammin kotiseutuyhdistys.

Nejlikor växer ännu kvar på några tomter där man inte bott på en tid och gårdsplanerna därför inte blivit så väl klippta. Speciellt borstnejlikan (Dianthus barbatus) har varit en omtyckt rabattblomma allt sedan 1800-talet och då den frösår sig villigt har den bevarats ända fram till våra dagar. Borstnejlikan uppfattas ibland som en bienn och ibland som perenn. Speciellt om man klipper bort blomman eller om den inte blommar då jorden är för näringsfattig beter den sig som perenn fast den i egentlig mening nog är två-årig. Färgen varierar starkt från nästan vit till grannröd. I de flesta gamla bestånd är blommorna tvåfärgade. Den andra nejlikan man finner i trädgårdarna är den vilda arten backnejlika (Dianthus deltoides). Backnejlikan är en låg växt 10 till högst 30 cm och den passar bäst i ett stenparti eller på en sandig och torr växtplats. Den ursprungliga arten har rosa blommor med vita fläckar och mörkvioletta blad mot mitten men det har förädlats fram många färgvarianter. På Kycklings finns en grannröd sort.

16_kypionerSBborstnkungslj_1000

Borstnejlika mellan pionerna (Sarah Bernhard)

Malvor har varit vanliga i trädgårdarna speciellt den som vi allmänt kallar stockros finns mycket allmänt. Latinska namnet är Malva rosae eller M. alcae alltså rosenmalva. Den kan ibland vara svår att skilja från den rosa myskmalvan (Malva moschata). Stockrosen är dock betydligt större och har inte finflikiga blad som myskmalvan. Det finns också en vit form av myskmalva som är mycket vacker och dekorativ. Andra fleråriga malvor i odling är läkemalvan (Althaea officinalis) och gråmalva (Lavatera thuringiaca). Båda finns på Kycklings men är inköpta för några år sedan och har inte hittats i inventeringen. De ettåriga malvorna är också omtyckta trädgårdsväxter sedan lång tid. Alla malvor kan användas i te som medicinalväxter. De anses ha slemlösande egenskaper.

17_malvasylvestris_1156

Malva sylvestris är en ettårig malva, men alla malvor liknar varandra och har läkande egenskaper

Under högsommaren blommar blåklockorna som bäst. En del av de klockor man odlat i sina trädgårdar har en tendens att sprida sig hejdlöst och det gäller i högsta grad knölklockan, (Campanula rapunculoides). Den har tyvärr kommit med en del andra växter till Kycklings och vi måste nu bara försöka hindra den att sprida sig till alla rabatter. Knölklockans rötter är så gott som omöjliga att få bort från jorden. Den kunde finnas på ruderatmark där man inte har för avsikt att odla något alls eftersom blomman trots allt är helt dekorativ, en 50-60 cm lång stjälk med vackra blå klockor i rad. En klocka som vi däremot är helt nöjda över är toppklockan, (Campanula glomerata var. superba). Den har funnits från tidigare på Kycklings och är inte ditflyttad. Hässleklockan, (Campanula latifolia) är hämtad från Hurtigs torp i Hindersby. Det är också en växt som man får hålla efter att den inte tar över hela trädgården. Den är därför satt invid torpets vägg vid örtagården och därifrån har den inte spritt sig.

Samtidigt med toppklockan blommar också den vita vackra ängsanemonen (Anemone canadensis) som också den funnits på Kycklings från tidigare och växte mer eller mindre förvildad i stora delar av trädgården. Vi har försökt begränsa den till rabatten mellan huset och jordkällaren och har lyckats hålla efter den så bra att den nu måste skyddas för att inte försvinna helt. Den är med andra ord inte alls så omöjlig att utrota som knölklockan. Vid den här tiden blommar också blågull, (Polemonium caerulea). Blågullen eller med ett annat namn Jakobs stege är en tacksam och lättskött perenn, men även den med en benägenhet att att ta över rabatten och hör till de växter man bör hålla efter med en bestämd hand. Den vita varianten är inte lika allmän och inte heller lika livskraftig. Båda finns på Kycklings och kommer från Hindersby.

Stjärnflocka (Astrantia major) blommar med en liten rosa stjärnlik blomma, ganska anspråkslös som sådan, men då den lätt bildar stora bestånd är den en värdefull växt i trädgården. Redan Linné beundrade den och lät på svenska kalla den ‘Linnés döttrar’. Under jubileumsåret till minne av Carl von Linné planterades den på Kycklings där den nog växter men inte ännu i någon större omfattning.

I mitten av juli börjar sensommarblommorna lysa och fortsätter blomma ända in i september. Höstflox (Phlox paniculata) hör till samma familj som blågullen trots att den ser helt annorlunda ut och aldrig finns i en klarblå färg. Men det finns flox i alla andra schatteringar från vitt och rosa till mörklila. På Kycklings finns en mycket gammal ljuslila sort som är längre och gängligare än de nyare och med en glesare blomställning, men den blommar länge och troget varje år.

18_Kycklingsgammalflox_1290

Gammaldags flox

Riddarsporrarna (Delphinium sp.) började odlas på 1700-talet och uppskattas för sin intensiva blå färg. Den som finns på hembygdsgården är en gammal trädgårdsriddarsporre (Delphinium elatum) med himmelsblå blommor och bli 1,5-2 meter hög. Den kommer från en gård i Liljendal. Trädgårdsriddarsporrarna har använts mycket inom förädlingen för att få fram former med olika färger och med tätare blomhuvud och med blommorna symmetriskt fördelade över stängeln. Den ursprunglig trädgårdsriddarsporren har en sprätigare blomstängel och glesare med blommor. Stöd behöver den också som de flesta riddarsporren. Färgen är ändå så vacker att det uppväger alla andra brister. Trädgårdsriddarsporren går idag inte att få tag på i plantskolor.

Lite senare än riddarsporren blommar trädgårdsstormhatten (Aconitum x cammarum). Den är en hybrid (korsning) mellan äkta stormhatt (Aconitum napellus) och brokig stormhatt (A. variegatum). Då trädgårdsstormhatten är en hybrid är den också steril och bildar inte frön. Den går att få tag på i plantskolor men för det mesta sprids den via rotskott till vänner och bekanta. Likaså den tvåfärgade varianten ‘Bicolor’. Båda förekommer i gamla trädgårdar på orten om än inte helt vanligt. På Kycklings finns några inköpta exemplar av båda varianterna från en regionär plantskola. Alla stormhattar är mycket giftiga.

Plymspirean (Aruncus dioicus) återfinns ganska sällsynt i våra gamla trädgårdar, men på Kycklings växer den invid det gamla uthuset och har säkert planterats på 1960-talet av Sara Hastig, den sista privata ägaren av Kycklings, en av hembygdsföreningens grundare och det var hon som testamenterade sitt hem till föreningen för att det på orten skulle finnas en hembygdsgård.

Höstträdgården förgylls ofta av gulblommande perenner som guldboll eller höstrudbeckia (Rudbeckia laciniata var. hortensia) och kanadensiskt gullris (Solidago canadensis) Höstgullris (S. gigantea) växer också i gamla trädgårdar och finns t.ex i Hindersby vid Hurtigs torp, planterad av Sigge Strömberg och på en ödetomt där växterna planterats av Linda Hollmén. Alla växter på den här redan tidigare nämnda ödetomten är planterade före andra världskriget kanske på 1920-talet eller tidigare. Vid Hurtigs torp är växterna planterade på 50-talet.

 

En kort uppräkning av de växter som finns kvar på Linda Hollméns några kvadratmeter stora ödetomt kan vara på sin plats här: Fylld påsklilja, vanlig gammaldags påsklilja, fylld narciss, blåsippa, gullviva, trädgårdsviva, parksmultron, tovsippa, enkel och fylld, mossflox, taklök, herrgårdspion, vit blågull, höstgullris, gullboll, sparris och tyvärr knölklocka. Av buskarna: Dvärgmandel, snöbollsbuske, kyrkros och midsommarros.

Två-åriga växter (bienner) på Kycklings

De två-åriga växterna gror under senare hälften av sommaren och bildar en bladrosett som övervintrar. Nästa sommar utvecklar de en blomstängel och sätter frö. Då blomman vissnat dör växten bort, men följande generation är ju på växande. Till den här gruppen av växter hör fingerborgsblomman (Digitalis purpurea) – en medicinalväxt man ska vara försiktig med då den samtidigt är giftig. Det ståtliga Kungsljuset (Verbascum thapsus) är också en gammal medicinalväxt, men helt av det ofarliga slaget.

19_digitalis_0989

Bild 19. Fingerborgsblomma

 

20_brunröddagliljakungsljus_1003.Bild 20. Kungsljuset sträcker sig högt över dagliljorna.

Nattviolen (Hesperis matronalis) fanns från början på Kycklings men vi har också fått en ny planta från en närbelägen gård i Kapellbyn. Den är trots det svenska namnet inte en orkidé men har fått sitt namn av att den doftar helt underbart under ljusa sommarnätter. Blomman varierar i färg från vit till ljus- och mörklila. Borstnejlikan nämndes redan tidigare, den är i princip bienn, men uppför sig oftast som en perenn. Åtminstone om man klipper bort blomställningen. Samma gäller myskmalvorna. De är bienner, men man kan locka dem att blomma flera år genom att klippa ner dem strax efter blomningen. Då är det skäl att beakta att de kanske inte hinner bilda frö.

Typiskt för bienner är att de växer upp lite varstans där ett frö har slagit rot och första årets bladrosett inte har rensats bort. Det är svårt att hålla ordning på dem och därför är de kanske inte så uppskattade i dagens trädgård med krav på strikt planering. Det är synd för de flesta är mycket vackra och väl värda att bevara.

Vilda växter på hembygdsgården.

Svalörten (Ranunculus ficaria) som är vildväxande på fuktiga ängar, kommer från Bos-Sestu i Hindersby, men den växer i flera andra trädgårdar också. Den blommar praktfullt på våren för att under sommaren försvinna helt. Den kan ändå där den trivs med sina knöllika rötter fylla upp hela blombänken om man inte passar den.

Vårlöken nämndes redan. Blåsippor finns också naturligt på gården, överhuvudtaget finns det ovanligt mycket blåsippor på gårdarna i Lappträsk. Det är synnerligen glädjande. Också olika färgvarianter kan hittas – dock inte på Kycklings. Vitsipporna har ökat på fruktträdsängen och vi försöker se till att beståndet inte försvinner i samband med den omfattande nyplanteringen av fruktträd. På gräslindan (och i rabatterna) växer teveronica (Veronica chamaedrys), bockrot (Pimpinella saxifraga), daggkåpa (Alchemilla sp.), brunört (Prunella vulgaris), johannesört (Hypericum perforatum), vitplister (Lamium album), tjärblomster (Viscaria vulgaris), gökblomster (Lychnis flos-cuculi) för att nämna de mest synliga. Av de här nämnda vilda växterna har de flesta också i något skede använts som medicinalväxter.

Lista över medicinalväxterna

Lista över kryddväxterna

Lista över oönskade växter

 

Gammaldags buskrosor

Gammaldags buskrosor hittar man på nästan alla gårdar, men oftast är det naturligtvis fråga om vår ”nationalros” midsommarrosen (Rosa pimpinellifolia ‘plena’) som i Sverige kallas Finlands vita ros. En vackrare ros finns inte men vi vet ju alla att blomningen är synnerligen kort. Därför har man förstås önskat plantera även andra rosor för att förlänga den underbara blomningen. Mycket vanlig är därför också vår andra ”nationalros” Valamorosen (Rosa gallica ‘Splendens’) en enkel men vackert röd ros som blommar några veckor senare in i juli. Flera vackra bestånd av kyrkogårdsros ( Rosa Francofurtana-gruppen), en dubbel ljuslilaröd ros finns på många gårdar och man har tydligt strävat till att ha både enkla och dubbla rosor i sin trädgård och så lång blomning som möjligt.

 

1_valamoros.skala

Rosa gallica ‘Splendens’ Valamoros

Ibland hittar man också den gula fyllda Persiska gulrosen (Rosa foetida). På Gamla Marieberg planterades i tiderna två stora rabatter med ljusröda rosor som hör till gruppen jungfrurosor (Rosa alba), främst Mustiala ros också kallad nordisk ros eller ‘Minette’ men bland de rosorna finns också ‘Maiden’s blush. Båda de här rosorna har flyttats redan för 12 år sedan till Kycklings. ‘Minette’ är vanlig på många gårdar och uppskattas för sin fina doft och vackra fyllda blommor. Tyvärr angrips blommorna väldigt lätt av en sjukdom om det är fuktigt under blomningen. Då blir de bruna och slår inte ut. Maiden’s blush är ganska känslig och fryser ofta ner varvid blomningen uteblir följande sommar.

2_Minetteros_1007

Rosa alba ‘Minette’

Under 1990-talet var intresset för gammaldags buskrosor väldigt stort och det planterades ganska mycket rosor på många gårdar. Också på Kycklings planterades några av de populära rosorna. Rosa alba ‘Madam Plantier’ har vackra vita blommor. Hundrabladsrosen Rosa centifolia ‘Pikkala’ och mossrosen Rosa moschata har vackra djuprosa fyllda blommor och doftar underbart. Några dubbla ‘gallica’ rosor finns också planterade från tidigare.

 

3_centifoliaros_1004

Rosa centifolia ‘Pikkala’

 

4-mossros

Rosa moschata Mossros

 

5_MdePlantier_1006 Rosa alba ‘Madame Plantier’

Prydnadsbuskar och -träd

Buskar och träd är viktiga inslag i trädgården – de ger vindskydd och speciellt som häckar också insynsskydd. Blommande och doftande buskar har alltid varit eftertraktade.

Syrenen (Syringa vulgaris) eller bondsyren kom till våra trakter med soldaterna i de svenska livgardena på 1700-talet. Då planterades syrener på befälhavarens order vid alla är soldattorp och officersboställ varifrån de snabbt spreds till rusthåll och andra gårdar. På Kycklings som i tiderna varit ett officersboställ hade ändå syrenerna försvunnit helt då hembygdsföreningen tog över. Detsamma gällde alla rosor. Enligt hörsägen fanns det rosor på gården förr, men de försvann i något skede totalt. Vilket är lite förvånade då speciellt midsommarrosen brukar kunna överleva vilka miljöomvälvningar som helst, liksom också syrenen.

1_bondsyrenvitbla_0248

Hembygdsföreningen har alltså nyplanterat såväl bondsyren som midsommarros. Den vanliga lila syrenen planterades som en stor berså med modell från Skansen i Stockholm och midsommarrosen (Rosa pimpinellifolia plena) planterades vid infarten till ”innergården” – intill berget framför huset. Midsommarrosen härstammar från Linda Hollméns trädgård. Syrenerna köptes från Mustila.

På 12 år har de växt sig stora och båda utgör ett fint blickfång speciellt då de blommar. Några vita syrener finns också numera – den ena kommer från Leo Magnussons gård i Lindkoski, den andra från Lekstrand i Hindersby.

Det finns ett stort antal förädlade syrener men många av dem är känsliga och saknas i Lappträsk. Några arter finns ändå såsom hängsyren (Syringa reflexa), planterad av Sigge Strömberg på Lekstrand och Norrlandssyren (Syringa x henryi) också den planterad av Sigge på hemgården invid Lekstrand. Norrlandssyren planterades mycket i Helsingfors parker under stadsträdgårdsmästare Bengt Schalins tid men t.ex i Sverige nämns den inte ens. Hängsyrenen är synnerligen ovanlig men finns också på Bos-Sestu där den härstammar från Mustila någongång på 50-talet och planterades på Kimito varifrån den sedan är flyttad till oss. Hängsyrenen går att fröså och en frösådd planta planteras i framtiden på Kycklings. Ungersk syren (Syringa josikaea) är numera ganska vanlig speciellt som häckväxt. Däremot är ligustersyrenen (Syringa reticulata ssp amuriensis) som också växer på Sigge Strömbergs hemgård synnerligen ovanlig. Den har påträffats en gång till under den här inventeringen. Det var också mycket uppmuntrande att se att den trots allt kan klara sig i våra förhållanden. Den kommer att förökas och planteras både på hembygdsgården och på andra gårdar.

Sedan ett antal år sedan har ett nytt skadedjur, en dvärgstrit som på latin heter Igutettix oculatus spritt sig bland syrenerna och angreppen är synnerligen hårda speciellt på de strävbladigare ungerska syrenerna (personlig information av Anders Albrecht). Bladen får först små vita prickar och blir snart helt grådaskiga. På undersidan av bladen kan man se de små insekterna som snabbt flyger upp likt ett ljust moln, kvar på bladet blir små vita skinn som insekterna ömsat. Det finns inget bra sätt att bekämpa insekterna utan vi får hoppas att någon naturlig fiende småningom får bukt med problemet.

Andra gamla prydnadsbuskar i trädgårdarna är olika spireor, kvastspirean (Spiraea chamaedryfolia) förekommer både som häck och som enskild prydnadsbuske. På en gård kan den med säkerhet bestämmas till före kriget. Häckspirean (S. salicifolia) är vanlig och används ofta som namnet säger som häck. Blomningen är ganska anspråkslös ljusr och den blir inte särskilt hög. Däremot blir den lätt bred och risig. En mera förädlad sort med starkare röd blomfärg och robustare växtsätt är klasespirean (S. x Billardii) medan en ljusare sort är blekspirean (S x rubella).

2_Hollmspirea_0920

Kvastspirea

 

3_Hollmspirea_0919

Samma kvastspirea

Många vildväxande buskar har under tidernas förlopp flyttats in i trädgården, bland dem olvon (Viburnum opulus) och druvfläder (Sambucus racemosa) som båda påträffats på många gårdar och också på Kycklings. Men inom släktet olvon finns många odlade former och en riktigt gammal sådan är snöbollsbusken (Viburnum opulus ‘Roseum’. Viburnum lantana, parkolvon, finns på flera ställen bland annat på Kycklings granngård. Äkta fläder (Sambucus nigra) är i princip inte härdig i våra trakter men åtminstone på Bos-Sestu har den klarat sig nästan 20 år, åtminstone överlevt även om den inte blommat alla år. Vi planterar den på försök på Kycklings sommaren 2014.

Både olvon och fläder lider av svåra angrepp av såväl skadedjur som sjukdomar. Olvonbaggens larv (Pyrrhalta viburni) går speciellt hårt åt snöbollsbusken vilket minskar dess prydnadsvärde avsevärt. Busken blir ofta helt kal äten och ser ut att dö bort, vilket den inte gör, redan samma sommar spricker det ut nya blad, men blomningen är oförhjälpligt förstörd. Flädern angrips av bladlöss och druvflädern ser ofta skabbig ut på grund av mjöldaggen. Mjöldaggen verkar däremot inte angripa den äkta flädern.

4_snobollsbuske_0924

Snöbollsbuske.

 

5_aktaflader_0487 Äkta fläder.

En doftschersmin (Philadelphus coronarius) finns på nästan alla gårdar och sedan 10 år tillbaka också på Kycklings, vid husknuten såsom sig bör. Tills vidare är det här den enda schersmin som hittats i Lappträsk trots att det finns ett stort antal arter. Men de flesta är känsligare än doftschersminen så de kanske inte har överlevt våra vintrar.

6_kyschersmin_1008

Kycklings: blommande schersmin.

Andra buskar som befunnits växa bra i våra trakter är olika typer av kornell: Den vanliga med röda kvistar är korallkornell (Cornus alba ‘Sibirica’), en variant med vitbrokiga blad heter C. alba ‘Sibirica Variegata, båda växer åtminstone på två gårdar. Dessutom har videkornell (C. alba subsp. stolonifera) och gullkornell (C. alba subsp. stolonifera ‘Flaviraea) hittats i en trädgård där videkornellen håller på att ta över hela trädgården medan gullkornellen växer svagt och hotar gå under. Det kan finnas ännu flera korneller antagligen planterade senare medan de ovan nämnda härstammar från 50-talet.

Forsytian (Forsythia ovata) blommar tidigt på våren med vackra gula blommor på bar kvist. I Sverige är forsythian mycket vanlig i stadsplanteringar och på egnahemstomter. Hos oss förekommer den relativt ofta ännu i Borgå, kanske i Lovisa, men hos oss är den helt enkelt för känslig. På Kycklings växer ändå ett vackert exemplar i ett skyddat läge. Den har antagligen planterats under 60-talet av Sara Hastig själv. Hasselbuske (Corylus avellana) är ovanlig i våra trakter, det är för kallt klimat, men förekommer ändå på några gårdar, bland annat på Kycklings granngård alldeles intill Kycklings. På några gårdar växer silverbusken (Elaeagnus angustifolia).

7_lillstueleagnus_1054

Silverbuske på var sida om gången upp mot huset.

Många buskar förekommer som häck. Syren är mycket vanlig och likaså häckhagtorn (Crataegus grayana). Andra hagtornsarter förekommer just inte alls eller är senare nykomlingar såsom t.ex C. laevigata x media ‘Pauls scarlet’ rosenhagtorn på Bos-Sestu. Andra häckväxter sedan gammalt är sibirisk ärtbuske (Caragana arborescens), häckoxbär (Cotoneaster lucidus), Rosentry (Lonicera tatarica), Fagertry (Lonicera ×bella Zabelii’) som är en hybrid mellan spärrtry (L. morrowii) och rosentry (L. tatarica) och blåtry (L.caerulea).

Rönnspirea (Sorbaria sorbifolia) används också som häck och likaså den i Lappträsk förvildade häggmispeln (Amelanchier spicata). Alla de här är lövfällande häckar och där man önskat ett bättre skydd för sin trädgård anlades oftast en granhäck.

Lappträsk centrum eller Kapellbyn ger ett lummigt och frodigt intryck speciellt då det växer mycket lönnar (Acer platanoides) i nejden. De trivs uppenbart och Kycklings har också sedan oöverskådlig tid en lönnallé från vägen upp till huset. De gamla lönnarna måste tas ner för några år sedan men en ny lönnallé planterades genast följande vår. Den ser ut att ta sig väl, men det räcker naturligtvis många årtionden innan den är så stor och lummig som den gamla. Andra lövträd på Kycklings är glasbjörk (Betula pubescens) skogslind (Tilia cordata), ek (Qercus robur), ask (Fraxinus excelsior), pil (Salix sp.), rönn (Sorbus aucuparia) och hägg (Prunus padus).

Under inventeringen har dessutom i Lappträsk noterats hästkastanj (Aesculus hippocastaneus), rysk lönn (Acer tataricum), ginnalalönn (Acer tataricum subsp. ginnala) och naverlönn (A.. campestre).

Barrträd andra än våra egna vilda förekommer ganska lite i trädgårdarna. Lärkträd (Larix decidua) finns ändå på ganska många gårdar – också på Kycklings tre stycken. Pichtagran (Abies sibirica) är den vanligaste ädelgranen och växer också på Kycklings gårdsplan. Blågran (Picea pungens) finns på några ställen.

Inventering av bärbuskar.

Lantmannaskolan som verkade i Lappträsk åren 1913 – 1957 inspirerade sina elever att odla nyttoväxter, dels för familjens välmående men också med tanke på att ge lite extra inkomster till gårdsbruket. På många gårdar planterades stora fruktträdgårdar men också bärproduktionen var ganska stor. Produktionen av prydnadsväxter var aldrig så märkbar i Östra Nyland, några enstaka gårdar hade det som bredvid syssla.

Tyvärr gick de stränga krigsvintrarna hårt åt trädgårdarna – som exempel kan nämnas att av Gamla Mariebergs stora äppelträdgård med 100 planterade träd återstod efter kriget bara fem träd. De står kvar än i den dag som är och kom att fungera som en väckarklocka för hela det här projektet att inventera och samla in härdigt och värdefullt växtmaterial som klarat sig fram till våra dagar.

Såväl i Finland som i Sverige har krusbär odlats i århundraden och varit ett mycket viktigt inslag i hushållningen. I början av 1900-talet spreds tyvärr den synnerligen aggressiva amerikanska mjöldaggen till våra länder och tog livet av de flesta krusbärsbuskar. Den europeiska krusbärsmjöldaggen är mycket mindre destruktiv och antagligen hade buskarna någon sorts nedärvd motståndskraft mot den. År 1899 kom den amerikanska mjöldaggen till Island och år 1914 hade den spritt sig över hela Sverige och säkerligen över hela Finland. I Finland tog man småningom fram resistenta sorter – de välkända Hinnonmäki röd och gul och nästan ända fram till dags dato har de varit enda på marknaden såväl hos oss som i Sverige. Nu finns ändå några nya resistenta sorter i Sverige och några gamla sorter som man rensat från sjukdomar (elitplantor). Men mycket har gått förlorat. Därför har vi i det här projektet speciellt intresserat oss för gamla krusbärsbuskar som kan vara någon gammal sort som överlevt. Och till allas glädje finns det några sådana bevarade i våra trädgårdar.

Alexandra Smirnoff beskriver år 1902 i ”Handbok i Pomologi del 5” 109 olika sorter av krusbär! De flesta av dessa sorter strök alltså med då den amerikanska mjöldaggen slog till. De buskar som hittas i gamla trädgårdar representerar kanske någon av de här sorterna men det är hart när omöjligt att med säkerhet bestämma vilken sort det är fråga om. Jag har använt mig av någon form av sannolikhetskalkyl då det gäller sorterna. De gamla krusbärsbuskarna på vår egen gård Bos-Sestu är troligen planterade 1908-1910 då storskiftet genomfördes – planterade eller egentligen flyttade från den gamla boplatsen på Hopenbackan. En av buskarna är bergkrusbär eller Houghton, en sort som A. Smirnoff beskriver men kallar den ‘Amerikanska’ (Mounthin gooseberry)och skriver att den till Sverige kommit från Finland och har visat sig vara resistent mot den amerikanska mjöldaggen.

Bergkrusbär finns på många gårdar i Lappträsk. Sorten har igen blivit så efterfrågad att snart kommer säkert många plantskolor att tillhandahålla den. Bären är väldigt små, men söta och goda.

De andra gamla buskarna på Bos-Sestu är av en okänd gammal sort, mjukskalig, grönvit med lite röda filtfläckar eller stänk, mognar tidigt och är synnerligen söta och saftiga, men far snabbt illa. Troligen är det fyra buskarna av samma sort, men det vet vi med säkerhet först då de nyligen uppdragna nya plantorna växt till sig och ger skörd. De gamla buskarna växer numera väldigt dåligt – de är trots allt över 100 år gamla! Jag tror att sorten möjligen kan vara Whitesmith.

Dessutom finns det på gården några buskar av sorten Hinnonmäki röd. På bilden kan man jämföra färg och storlek.

1_sestu_1062

Krusbär på Sestu: från vänster Hinnonmäki röd, i mitten gammal vitgrön Whitesmith?, till höger Bergkrusbär

På en obebodd tomt kallad Nybergs växer en krusbärsbuske med likadana grönvita krusbär som på Bos-Sestu och säkerligen av samma ålder från början av 1900-talet eller tidigare.

2_lillstunybergvit_1059

Lill-Stu Nybergs vitgröna’Whitesmith’?

3_lillstunybergvit2_1060

Lill-Stu Nyberg ‘Whitesmith’?

4_bergkrusbarlillstu_1057

Bergkrusbär på Lill-Stu i Hindersby

På Lill-Stu och Jossas i Hindersby finns en röd gammal krusbärssort som inte är Hinnonmäki röd. Det kan vara fråga om sorten Industry som rekommenderades ganska allmänt ännu på 1940-50-talen. Det berättas att frukt- och bärplantor såldes via plantskolornas ombud som cyklade runt i byarna och tog upp beställningar.

5_lillsturod_1058

Röd krusbärssort Industry? På Lill-Stu i Hindersby.

6_jossasrod2_1034

Jossas röda krusbär Industry?

 

7_jossasroda4_1066

Jossas röda krusbär

Vid en frontmannagård intill Rudom gård finns många intressanta bär- och fruktsorter. De är planterade efter kriget men då gården utgör en del av den gamla Rudomgård flyttades till och med äppelträd därifrån. De nya ägarna hade stort intresse för trädgård och odling.

En mycket bördig brunröd krusbärssort med verkligt stora och goda bär finns på gården och det kan vara sorten Achilles, en sort som redan Alexandra Smirnoff nämnde och som rekommenderas i trädgårdsskrifter från !950-talet.

8_Leevis_1065

Frontmannagården Hyvöläs krusbär till vänster randiga okända, till höger stora brunröda Achilles?

Inne i skogen mellan frontmannagården och Rudom gård finns en krusbärsbuske med randiga bär, mycket bördig, men bären är främst dugliga som hushållsbär, inte så goda som bordsfrukt.

9_hyvolarandig2_1047

Hyvölä randiga krusbär.

Ytterligare två krusbärssorter har tagits till vara. En grön sort från Jossas och en från Borgå som tillsvidare inte har några namn. En gul sort från Lovisa är antingen Hinnonmäki gul eller Osmolas gul.

De svarta vinbär som insamlats är av sorterna Brödtorp och Boskoop jätte samt en okänd sort från Norrby med mycket stora bär. Rödvinbärssorterna är säkert Holländska röda. Vita vinbär likaså holländsk vit och från Sverige en gammal sort som heter Gullan.

De nya relativt känsliga sorter av hallon vill inte riktigt trivas på våra kalla lerjordar i Lappträsk. Därför har det varit mycket glädjande att på flera gårdar se stora bördiga hallonbestånd av någon äldre sort. På Hyvölä finns en sådan gammal hallonsort med söta goda bär. Troligen är det samma sort som hittats på några andra gårdar i Lappträsk och kan vara av den under 40-50 talen rekommenderade sorten ‘Lloyd George’.

10_hyvolahallon_1041

Hallon på frontmannagården Hyvölä. ‘ Lloyd George’?

På Kycklings växer sedan länge en gammal gul hallonsort som härstammar från Fredrika Runebergs trädgård i Borgå. Samma gula hallon växer sedan gammalt också på Kycklings granngård.

På Sibbes i Kapellby växer en gammal sort av björnbär, härdig och mycket bördig. Den finns nu också på Kycklings invid ruinens skyddande vägg mellan två päronträd.

Av andra bärbuskar, oftast av nyare slag finns aronia, buskblåbär och havtorn. Några gamla sorter av jordgubbar finns ännu kvar på gårdarna, men att bestämma dem till sorter är svårt. En kan tänkas vara Abundance.

Inventering av fruktträd

De första äppelträden insamlades och ympades redan år 2001 och planterades på Kycklings år 2003. De var från Kycklings granngårdar på Hagalundvägen och från Lindkoski. De har växt bra och gett frukt redan några år. Åren 2011-2013 har en mera systematisk inventering gjorts – dock inte en heltäckande. Det finns säkert ännu många gårdar med värdefulla fruktträd att komplettera vår samling av härdiga och för sina egenskaper uppskattade fruktträd. I detta nu har vi i alla fall planterat omkring 60 träd på Kycklings och ny mark behöver röjas för att ge plats för flera.

Äppelträd

Tillsvidare koncentrerar jag mig på att räkna upp de sorter vi funnit och som alltså med fog kan anses vara tillräckligt härdiga för att odlas i Lappträsk med ett trots allt rätt så ogynnsamt klimat för större kommersiell äppelodling, åtminstone med de äppelsorter man idag väljer att odla för försäljning. Inte heller de svagväxande grundstammar man använder i de moderna odlingarna är tillräckligt härdiga för våra förhållanden. Alla insamlade äppelsorter är därför ympade på Antonovka frögrundstammar och kommer från Leif Blomqvists plantskola i Lepplax, Jakobstad.

Äppelsorter:

Hindersby

Jossas

Jossas 1: Charlamovski. Burit frukt första året redan. Jossas  : Brun kanel, Jossas 3: stora trädet Brun kanel, Jossas 4: Huvitus, Jossas 5: Vit sommarkalvill, Jossas  6: Vild? Små gulgröna. goda, Jossas 7: Vild ? Rödstrimmiga vintermosäpplen,

Jossas 1, 3, 4, 5 planterade på Kycklings

Lill-Stu

Lill-Stu 1: Faafas trä, liknar Oranie, Lill-Stu 2: .Höststrimling, Lill-Stu 3: Röd kanel, Lill-Stu, Nybergs 1, 2: Sockermiron,

Lill-Stu 1, 2, 3, och Nybergs planterade på Kycklings

Joufs

Joufs 1: Risäter, Joufs 2: Sommaräpple. Sort?, Joufs 3: Bergius, Joufs 4: Åkerö, Joufs 5: Åkerö, Joufs 6: Röd kanel, Joufs 7: Grönt/Rött äpple Okänd sort, mycket gott och vackert,

Joufs 1, 2, 3, 5, 6, 7 planterade på Kycklings

Sestu

Sestu 1: Bernhard – okänd sort, Sestu 2: Brun kanel, Sestu 3 : Gul Nalif?, Sestu 4: Lavia

Sestu 1, 2, 3 ,4 planterade på Kycklings

Husbergs

Gult äpple, behaglig sötsyrlig smak, lite segt skal. Höst / Kanikertyp?

Planterat

Heimbacka

Heimbacka 1: Brun kanel, Heimbacka 2: Litet äpple Sariola?, Heimbacka 3: Gul kanel, Heimbacka 4: Vild, Heimbacka 5: Åkerö, Heimbacka 6: Vild (trädet saknar lapp), Heimbacka 7a: Raka grenen vit astrakan, 7b: Sneda grenen, vit astrakan

Heimbacka 1, 2, 3, 7a planterade på Kycklings

Husmans

Maj-Britts äpple: Bergius

Planterat

Tallberg, Mickels

T-Mickels 1: Sommar, ljust, vit sommarkalvill, T-Mickels 2: medelstort gult med röda strimmor, lite syrlighet sött Sort?, T-Mickels 3: ganska stort, långsmalt, sommar, sött, grönt starkt röda fält Sort?, T-Mickels 4: Gröna, inte Antonovka, T-Mickels 5: Gulgrönt röd täckning, korkprickar, fast behagl. Syrligt Sort?, T-Mickels 8: Gult röda strimmor, sött. Borgovskoje?,

T-Mickels 1,2,3 och 5 planterade på Kycklings

Tallberg, Soltorp

Soltorp 1: Vid porten, gult med lite rödskiftande fält, gott, svagt syrligt fast kött. Sort?, Soltorp 2:. Okänt?

Soltorp 1 planterat

Nybacka, Brännskogen

Nybacka 2: mot åkern. Relativt gott sommaräpple. Mycket gammalt. Sort?,Nybacka 3: Vid uppfarten, likt Sestu tankträd. Syrligt hushåll

Nybacka 2 planterat

Lindkoski

Simosas, Lindkoski

Li-Simosas 1-2: Charlamovski

Planterat

Svennas, Lindkoski

Li-S Gammalt stort träd, gröngula Kaniker liknande äpplen?. Vinter. Sort?

Planterat

Rudom

Hyvölä, Hyvönen Leevi

Hyvölä 1: Från Rudom gård Gyllenkroks Astrakan, Hyvölä 2: Sort?,Hyvöla 3: Melba, Hyvölä 4: Melba 2, Hyvölä 5: Sort?, Hyvölä 6: Gerknäs vinter, Hyvölä 7: Wealthy, Hyvölä 8: Lobo, Hyvölä 9: Säfstaholm, Hyvölä 10:  Paipis träd Sort?, Hyvölä 11: Paipis träd? Sort?, Hyvölä 12: Wealthy

Hyvölä 1, 4, 6, 7, 9, 12 planterade på Kycklings

Kapellby

Gamla-Marieberg, Rosenqvist

G-Ma 1: Risäter, G-Ma 4: Snygg

Planterade på Kycklings

Gustafsberg, Ståhls

G 1:  Åkerö, G 2 Brun kanel

G1 planterad på Kycklings

Pottas, Slätis (S-P)

S-P 1 Brun kanel?, kallas av Slätis sommarkanel, S-P 2 TB mycket god! Gammal härdig!S-P 3 Okänt rödstrimmigt höstäpple. Samma på Kyckl. (4) och hos Sibbes?

Alla planterade på Kycklings

Kycklings

Ky Gam 1 : Litet ovalt ”nosigt” grönt med röda strimmor. Likt ett vid Sibbe, Ky Gam 2: Vit Nalif, Alabasterpipping, Ky Gam 3: Vid vägen – vild?, Ky Gam 4: . Vid vägen tredelad stam. Likt S-P 3 och ett på Sibbes, Leos jätte, Ky ny vild vit,

Leos jätte finns redan på Kycklings Ky 1,2,4,och ny vild vit planterade hösten -13

Liljendal

Manner 1: Mycket gott! Sort? Manner 2: Hushåll Sort?, Manner 3: Hushåll Sort?, Manner 4: Hushåll Sort?, Manner 5: Hushåll Sort?, Manner 6: Hushåll Sort?, Manner 7: Vild?

Manner 1 är planterat på Kycklings

 

Skinnarby

Stenvilla, Lithonius

Stenvilla 1: Troligen Sockermiron – likt Lill-stu Nybergs, Stenvilla 2: Okänt plattrunt rödstrimmigt syrligt äpple, Stenvilla 4: Okänt rödstrimmigt, fruktkött rodnande, Stenvilla 6: Troligen vit sommarkalvill, Stenvilla 7: Okänd sort – stammen är vriden: Grågylling?,Stenvilla 10: Charlottenthal, Stenvilla 11: Borovinka, Stenvilla 12: Möjligen Tsarens sköld, Stenvilla 13: Möjligen Hibernal

Alla utom Stenvilla 6 planterade på Kycklings

 

Borgå

Raili okänd sort, gammalt träd, Irina Vålax, okänd sort, gammalt träd, Revals päron, Lobo,

Alla planterade på Kycklings

Sibbo, Albrecht

Okänd sort från Krannila, Valo Sjöblom, Röd Melba, Pekka

Alla planterade på Kycklings

Helsingfors, Marudd, Irmelins äpple

Kavlås

Sverige, Gotland, Wilmas äpplen

Stenkyrke, Gravensteiner

Sverige, Arboga

Råby Rubin

Sverige, Medåker

Signe Tillisch, Grön Åkerö

Alla sex från H:fors och Sverige planterade på Kycklings, de från Sverige mest i försökssyfte, men Signe Tillisch hörde till de sorter man testade redan på -20-30 talet på granngården Marieberg. Stenkyrke rekommenderades på försök under 50-talet, Kavlås likaså och anses ovanligt härdigt.

Sammanlagt över 90 sorter eller olika typer

Bilder:

11_ympning3_0797

Ympning: Mest till vänster är grundstammen (Antonovka fröplanta) eller det som ska bli det nya äppelträdets rotsystem och till höger syns ympkvistarna. Man tar en bit av ympkvisten med 2-3 knoppar eller ögon och fäster den med med raka vassa snitt vid grundstammen.

12_sestubernhard_0678

Ympar ska tas då trädet är i vila. Man tar de yttersta årsskotten där tillväxten är som bäst. Här syns Sestu Bernhard – ett mycket gammalt träd av okänd sort som Bernhard Husberg före andra världskriget ympat och planterat. Av oss kallat Bernhard. Ett grönt sommaräpple med frisk smak, bra både som bordsäpple och som hushållsäpple. Som av bilden synes behöver trädet förnyas för att sorten inte ska gå förlorad i en snar framtid. Många av de träd vi påträffat i inventeringen börjar vara lika gamla som det här och kan inte överleva länge till. Nedan bild av Bernhard äpple.

13_sestuBernhard_1113

 

 

14_appelplantor132_1239 De äppelträd som ympades vårvintern 2013 har krukats och ymparna har börjat växa. Snart flyttas de ut för att få växa till sig ordentligt. Under den första sommaren växer de ungefär en meter och följande vår beskärs de så att de börjar förgrena sig. De här ett-åringarna planteras redan ut hösten 2013 på Kycklings. Men av var sort lämnas några kvar i reserv om de utplanterade unga träden skulle dö.

 

15_appeltradympade12ute_1240

De äppelträd som ympades vårvintern 2012 har växt en sommar och överlevt en vinter. De står nu ute för att växa en sommar till innan de planteras ut hösten 2013. Av varje sort finns några exemplar så att det finns reserver om något utplanterat träd skulle dö.

 

16_Jossas5_1035 Jossas 5 ännu omogen – vit sommarkalvill. Idag synnerligen ovanlig och kan inte köpas från plantskola. Ett sommaräpple som mognar ojämnt så man får plocka dem an efter de faller ner. Ett gott bordsäpple och även i hushållet. Har hittats på några andra gårdar.

17_leevifranrudom2_1103

Hyvöla 1 är Gyllenkrok Astrakan och har ursprungligen funnits på Rudom gård men flyttats till Hyvölä efter kriget.

18_leevibergius2_1105

Bergius är ett vackert och omtyckt sommaräpple som finns på flera gårdar.

19_vytallbergsappeltradgard_1111

Tallberg – Mickels äppelgård med många gamla träd planterade redan på 20-30 talet. Tillsvidare är de flesta sorterna okända men alla värda att ta vara på.

20_tallbergsgyllingetc2_1127

Några av äppelsorterna på Tallberg- Mickels. T-M 1 är troligen vit sommarkalvill, samma som Jossas 5. Här är äpplet moget.

21_lillstuhoststrimling_1088

Höststrimling hör till de värdefullaste äppelträden i en trädgård. Då det hittats flera olika typer av höstrimlingar i olika trädgårdar ska de studeras närmare i fortsättningen.

På Lill-Stu finns bland andra två äppelträd som ägarinnan kallar Faafas trä då hennes farfar ympade det. Äpplet är mycket likt Oranie men är kanske ändå en så kallad lokal sort som uppkommit ur farfars egen kärnsådd.

22_lillstufaafasetc_1134

Äpplen från Lill-Stu: Överst Sockermiron, nedan till vänster det omtalade Faafas trää och till höger Höststrimling.

23_joufsrisateretc_1140

På Joufs i Hindersby växer flera mycket värdefulla äppelträd, röd kanel av ett ypperligt slag och en okänd sen höst eller tidig vintersort, mycket gott och mycket vackert äpple.

Risäter högst upp på bilden är ett bra hushållsäpple som många äppelallergiker tål. Risäter finns också på gamla Marieberg och då den dåvarande ägaren framlidne Gustaf Rosenqvist år 2001 berättade om äppelträdet insåg jag för första gången vilket kulturarv här förvaltas och att det kunde finnas mycket intressant att forska i bland fruktträden på de gamla gårdarna i trakten.

24_Brunkanelbordet_1520

Brun kanel eller ananaskanel är den äldsta av våra kanelsorter och i mångas tycke den bästa. Sorten förekommer på flera gårdar. I den här inventeringen har Brun kanel insamlats från Bos-Sestu, Heimbackan, Jossas, Gustafsberg och Slätis-Pottas. Så här gamla sorter kan ofta variera lite från träd till träd och därför planterades på Kycklings några träd från olika gårdar.

Det är glädjande att så många av våra gamla sorter överlevt i trädgårdarna såsom Charlamovski, Borovinka, Charlottenthal, Hibernal, Tsarens sköld och Wealthy för att nämna några utöver de som redan presenterats.

25_Charlamovski1_1602

Charlamovski från Lindkoski och från Hindersby. Nedanför en bild av Stenvilla 11 som troligen är Borovinka.

26_stenvilla11a

 

27_WealthyHyvola_1533

Wealhty från Hyvölä. Gav skörd även detta år 2013 då det i övrigt fanns ganska lite äppel på träden.

Andra fruktträd

I det här inventeringsprojektet har ingått alla slag av fruktträd och till vår glädje har det också hittats en hel del olika plommon, krikon och körsbär. Däremot har alla äldre päronträd försvunnit antingen för att de förfrusit eller för att de fått någon sjukdom. Ett gammalt träd av den sort som kallas allmänt finländskt päron har hittats på Strömfors sidan ganska nära kommungränsen.

Allmänt gulplommon är inte så vanligt som man kunde tro, men hittas ändå på några gårdar. Det är en härdig sort men med en aning ojämn avkastning. Smaken är däremot ypperlig de år den ger skörd

Jossasallmgulplommon_0594

Allmänt gulplommon.

Ett gammalt gult plommon, eller en mirabell har hittats både på gamla folkskolans gård och på en ödetomt i Lindkoski. Frukten är rent gul och som moget mycket sött och saftigt.

I Hindersby finns också ett riktigt litet gult krikon av okänd sort som inte finns beskriven i några böcker. På Kycklings växer en mycket gammal krikon sort av rent blå färg.

GerdaDorisgultkrikon_0595Systrarna Doris och Gerda minns att det lilla gula krikonet alltid under deras tid funnits på gården.

Allmänt rödplommon hittas på flera gårdar och de kan skilja sig lite från varandra, men huvudsakligen kan de ändå räknas tillhöra samma sort.

 Blå eller blåröda plommon finns på några gårdar. Ympkvistar tas på vårvintern från alla träd som vi härtills har hittat.

Körsbären ympas också för att hindra att det växer upp en urskog av rotskott som vi inte får någon ordning på. De körsbär som hittats är främst allmänt klarbär eller amarell. De finns på många gårdar och kan variera i någon mån, men har inte ännu undersökts och jämförts så noga. Också på Kycklings finns en egen amarelldunge värd att uppmärksammas lite mera. Den till färgen mörkare skuggmorellen hittas åtminstone på Bos-Sestu och är den sort man brukar kalla för Mustila skuggmorell.

Arbeten på Kycklings

Röjningen av bakgården.

rojningbakomtorpet_0660

Röjning bakom torpet

Kycklingsplantering_1646

Plantering på främre gårdstunet

 

KycklingsarbeteTuje_1639

Torolf Nordling gräver planteringsgropar

Kycklingsrojningklar_1257

Färdigt att plantera bakom uthusen och ruinen

 

 

 

 

 

Det här inlägget postades i Gamla kulturväxter, Trädgård. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Inventering av kulturhistoriska växter i Lappträsk

  1. Kennet Ingves skriver:

    Hej,

    Först måste jag passa på att tacka för er mycket intressanta internetsida som handlar om inventering av kulturhistoriska växter!
    Angående irisarna som nämns på sidan Inventering av kulturhistoriska växter i Lappträsk, så borde den gräddvita Irisen vara Iris germanica ‘Flavescens’ (har en själv som är inhandlad av en “bloggerska” från Sverige)
    ‘Flavescens’ är registrerad antingen 1812 eller 1830 (har två olika uppgifter) Så det är hur som helst en mycket gammal sort!
    Den andra irisen nedanför. Så är det andra alternativet som ni redan misstänker, nämligen en Gullbandsiris, Iris orientalis.
    Tänker absolut pricka in ett besök till er intressanta trädgård vid hembygdsgården, kanske nästa sommar!

    Mvh
    Kennet från Österbotten

    • Gun-Britt Husberg skriver:

      Tack för kommentaren! Jag har kollat bilder och troligen är det faktiskt I. germanica ‘flavescens’ och I. orientalis.
      Hjärtligt välkommen till Kycklings nästa sommar! Meddela gärna i förväg så kommer jag och presenterar växterna och berättar om inventeringen.

      Vi har planterat många av de växter vi funnit i inventeringen, men inte alla. En del är på tillväxt hemma hos mig eller väntar hos ägaren att bli flyttade. De äppelträd som har planterats på Kycklings ger inte ännu frukt och många sorter är ympade vårvintern 2014 och finns inte ännu på hembygdsgården. Då vi för någon vecka sedan ordnade en äppelutställning med de sorter vi funnit i inventeringen insamlades äpplena från moderträden. Perennerna har kanske blivit lite styvmoderligt behandlade då fruktträden kom att få en så stor roll i det här projektet.
      Hjärtliga hälsningar från Östra Nyland!
      Gun-Britt

  2. Christer skriver:

    Hej Gun-Britt.
    Hittade hit tack vare Nisses oväntade facebookkommentar 🙂
    Ser här att det ytterligare finns anledning att ta sig ordentligt med tid till bondbloggarträffen i sommar.
    Värdefullt arbete Ni gjort med rädda dessa gamla rariteter!
    h. Christer

    • Gun-Britt Husberg skriver:

      Hej Christer!
      Hjärtligt välkommen till Kycklings / oss för att se vårt gröna kulturarv och tack för de uppskattande orden!
      Vi har till och med fått finansiering för inventeringen och insamlingen av gamla kulturväxter vilket är ett tecken på att man överlag börjar inse betydelsen av också den odlade mångfalden.
      Den stora mängden gamla äppelsorter i våra trakter var en positiv överraskning och äpplena kom därför att dominera inventeringen. Vi har ympat över 600 träd (inte 600 olika sorter förstås :)) redan och ska ännu fortsätta ympa nu under vårvintern. Men de här unga träden ser ju alla lika ut så det är inte speciellt spännande.
      I Österbotten har Leif Blomqvist i Lepplax gjort en liknande insamling av gamla frukträdssorter och han säljer nu över 130 olika äppelsorter och mycket annat i sin plantskola som är jättefin. Han är igen ett exempel på hur duktiga och driftiga ni är uppe i Österbotten. Leif har hjälpt mig mycket med att leverera grundstammar och annat material som behövs för ympningen och kommit med många goda råd och uppmuntrande ord då vi mötts av motgångar.

      Prydnadsväxterna har inte fått riktigt samma uppmärksamhet som nyttoväxterna åtminstone tillsvidare. Men nog har vi endel verkliga rariteter bland dem också. Och inventeringen fortsätter även om vi inte mera har någon direkt finansiering för det ändamålet.
      Hälsningar Gun-Britt

      • Christer skriver:

        Tackar för inbjudan, hoppas verkligen att det ges tid till ett besök till sommaren.
        Jo, Leif är duktig och entusiasmerande 🙂
        H. Christer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *