Eftersom det inte går att tröska så började jag svetsa fiber i stället. Det borde jag ha gjort för länge sedan men förra sommaren gick helt åt att bygga om stuvun efter branden. Själva svetsandet tog inte många minuter men det gick nån dag till att plocka fram all utrustning och lappa ihop hönsburen som höll på att gå upp i fogarna.
Och så tog det en stund att hitta fiberkablarna i gräset som växt alldeles förskräckligt den här sommaren. Och gräva fram dem. De var mycket snyggt inlagda i plast med ett cementlock utanpå.
Grävandet var inte så svårt bara man fick bort det eländiga gräset. Det skyddande locket måste vara cement. Plastlock är mycket sämre. Om man gräver med maskin så hör man inte fastän ett plastlock krossas men det hörs genast då skopan tar i ett cementlock.
Under lockat fanns det mera lera men den var mjuk efter den senaste tiden regn. Plasten var förstås inte vattentät men hindrade att kabeln blev inbakad i lera.
Skarvarna skall vara vattentäta men det är bara reklam. Till all tur så gör det inget för fibern attbli litet våt. Den här skarven svetsades för nio år sedan.
Det var litet nervöst att öppna skarven för all trafik i Lappträsk går igenom den här från huvudcentralen i gamla folkskolan till Kouvola. Men det gick bra att sätta in den nya kabeln och svetsa den i två lediga fibrer.
Sedan var det bara att gräva ned kabelslingorna på nytt.
Och så förgylldes ju arbetet av att jag hade sällskap av en pratsam liten flicka.
