(Östra Nyland 27.11 2008 – kan innehålla små ändringar)
Man undrar om det var en fullblodssadist som uppfann den moderna ”kundtjänsten” – den där som man måste ringa till och så blir man satt i en kö med motbjudande musik i timtal. Och då nån äntligen svarar så kommer man inte mera ihåg vilken firma man ringt till och vad man
tänkte fråga.
Inte att undra på att folk börjar bränna propparna totalt. Jag talade nyss med en TeliaSonerakund som tänker byta till vad som helst – också dyrare – för att slippa firmans ”kundtjänst”. Ibland då ”kundtjänsten” efter lång väntan svarar så är folk redan så arga att den stackars flickan först får en ordentlig utskällning förrän hon hunnit svara
ordentligt ens.
Det är ju oftast unga flickor nånstans i ödemarken eller kanske i Indien som är anställda för svältlöner. De får troligen ett papper med tio standardsvar som de sedan använder oberoende av vad man frågar. Ibland har man en känsla av att de inte ens lyssnar på vad man säjer utan bara läser upp nästa standardsvar från pappret.
Det blir ju billigare för firman och efter ett par försök så ringer man inte ”kundtjänsten” någonsin mer. Då blir det ännu billigare för firman. Men det är bäst att bara monopol använder den sortens ”kundtjänst” för annars flyr kunderna illa kvickt. Nå, det finns ju många lokala monopol.
Kommer ni ihåg den gamla goda tiden då man kunde ringa till ett riktigt kontor med en riktig människa som visste vad det var frågan om ? Men nu är alla dessa direkta telefonnummer grundligt undangömda så man inte kan ringa och störa personalen mera. Då får de mindre jobb
och kan avskedas så att aktieägarna får större dividend.
Man får nästan en tår i ögonvrån då man tänker på gamla goda tråkiga och långsamma Televerket som INTE rev ned stolparna och ersatte dem med urusel ”trådlös” låtsaskommunikation. Skatteverket från förr framstår till och med i en förklarad dager nu då man hamnar i Jakobstad då man ringer. Men man skall inte klaga – man kunde ha hamnat i Kuusamo där nån skulle ha slagit på luren i örat på en för att man talade svenska. Eller i Filippinerna …
Då man får ett brev att en firma har ”omorganiserat”, ”utvecklat” eller rent av ”förbättrat” sin kundtjänst så vet man att de skrotat alla möjligheter att komma till tals med andra än möjligen försäljare som på sin höjd kan läsa ur prislistan.
Men allting har sina sidor. Snart har ”kundtjänsten” nått en sådan bottennivå så att den lika bra kan skötas av maskiner som läser upp de tio svaren slumpvis och all dyr personal kan sparas bort. Och det är ju bra för en automat är ständigt artig och blir aldrig arg. Snart
börjar jag faktiskt vänta på att så skall ske.