I går började jag sälja vete. Det är inget roligt arbete med de usla priser som vi nu har. Men nu gäller det att få torken tom inför nästa års skörd. Ingen brådska men man måste följa med. Och det tar sin tid att skicka in prover för att testa kvaliteten och köra över vetet i lastningssilon. Men huvudsakligen att följa med prisutvecklingen och försöka fundera ut när man skall sälja.
Priserna är ytterst oberäkneliga. Bara som det kommer litet rykten att skörden blir dålig i någon ända av världen så kan priserna stiga till det dubbla. Lagren är inte alltför stora och mat är en vara som inte har något pristak. Även om det just nu i Finland finns överproduktion så är den globala produktionen för låg. Problemet är bara det att de som behöver mat mest inte har några pengar. Jag kunde skänka bort skörden men de har inte ens råd med frakten – och inte jag heller.
Men Kina och Indien och Brasilien kommer starkt. Snart har de råd att betala för vetet och då stiger priserna obönhörligen. Problemet är bara att överleva till dess.
Bönder är inga företagare. Om man vore det så skulle man inte behöva göra någon större analys av ”företaget” utan bara sälja det så kvickt som möjligt och börja med något mera lönsamt. Men en bonde tänker inte först och främst på lönsamhet utan på helt andra värden. Traditionen har stor makt även om man förstås försöker förbättra lönsamheten på många sätt.
Men det värsta är i alla fall att det hör till att ha stora hektarskördar. Fastän det inte lönar sej utan tvärtom så pressar överproduktionen priserna i botten. Det är helt fel att tävla om vem som har största hektarskörden. Tvärtom borde alla börja tävla om vem som får LÄGSTA hektarskörden – utan att förlora så mycket pengar.
Det vore bättre om folk skulle skryta om att ”jag fick bara 2000 kg/ha och ända förlorade jag bara 10 euro/ha”. Alla skulle vara glada över en sådan utveckling – utom firmorna som säljer gödsel och kemikalier för dyra pengar. De försöker frenetiskt bevisa att det lönar sej att gödsla och spruta så mycket som möjligt. Men vad har vi för nytta av att det blir stora hektarskördar då största delen av pengarna går i firmornas fickor …
Nä, man borde minska gödslingen, minska bearbetningen, minska kemikalierna så mycket som möjligt. Då det blir mindre skördar så blir det mindre torkningskostnader och mindre transporter.
Och priserna skulle stiga då överutbudet försvinner.
Bönderna har inte lärt sej än hur marknaden fungerar.