(ÖN 15.5 2010 – kan innehålla små ändringar)
Eftersom jag är bonde så gillar jag stöd ? Fel – bönder avskyr stöd
men är så illa tvungna att ta emot dem. Förstås skulle priserna stiga
om alla stöd skulle upphöra men en enskild person kan inte göra
nånting åt hela världsekonomin. Men nu skall pengarna småningom
flyttas över till ”landsbygdsprojekt” (nån fiffikus har hittat på
ordet ”modulering” så att ingen skall fatta vad det är frågan om).
I hela mitt liv har jag haft att göra med projekt – speciellt med
forskningsprojekt. Kort sagt så fick vi pengar för ett år eller två,
folk anställdes och skolades och just då de skulle kunna göra nånting
nyttigt så vara pengarna slut. Allting var helt bortkastat. Men en
smart professor hade hittat på en bra metod. Han anhöll om pengar för
forskning som redan var utförd. Då kunde han visa resultat medan han
använde pengarna till ett nytt projekt. Och fick mera pengar eftersom
han kunde visa upp resultat …
Korta projekt är vanligen totalt bortkastade pengar. De enda som
vinner på dem är byråkraterna och projektledarna som får lön. Men det
skulle vara billigare att ge pengar direkt som understöd. Här är de så
kallade näringscentralerna monster av byråkrati. De ger pengar till
hälften av kostnaderna och i efterhand. Om de ger. Man måste alltså se
till att man egentligen inte behöver dessa ”stöd” alls i ett
projekt.
På mitt bord finns ett urklipp från 2007 om chefen för Norra Savolax
TE-central som avgår för att han inte orkar mer med den ökande
byråkratin. Han ville hellre syssla med riktigt arbete. Tyvärr är det
inte många som gör ett så förståndigt beslut.
Men visst finns det folk som är duktiga på att göra bra ansökningar om
projektpengar. Oturligt nog är det sällan samma personer som gör nånting. Då
blir det lätt så att de som gör jobbet arbetar gratis medan de som
bara sysslar med att skriva mer eller mindre onödiga papper får
pengarna.
Det viktigaste om man vill få projektpengar och stöd är att se till
att projektet är helt och hållet onödigt och värdelöst. Annars kan det
leda till ”snedvridning av konkurrensen” och då kommer det inga
pengar. Allting som möjligen (i framtiden) kan vara till nytta för
någon underkänns. Det är ju möjligt att någon nån gång skulle kunna
göra samma sak mot betalning. Även om nån aldrig gör det.
Det enklaste skulle väl vara att gå över till lotteri. Ingen
ansökningsbyråkrati och pengarna skulle vara till lika stor (liten)
nytta. Dela alla miljonerna i summor på 10 000 euro och lotta ut
enligt personnummer. Man kan förstås ta en region i taget. Så kan folk
sitta framför TV på fredag kväll och se vem som fått jackpot. Om man
vill öka spänningen så kan en miljon lottas ut då och då.
Det skulle vara demokratiskt.