(inte publicerad)
I begynnelsen fanns den bara kärr och mossar. Litet stenbackar också
och någon enstaka slänt som inte översvämmades så ofta. Jag tror gärna
på teorin att Suomi kommer från ordet ”suomaa”. Ännu på svenska
generalstabens kartor från slutet av 1700-talet var kärrmarkerna
övervägande.
När våra förfäder började odla upp landet vet ingen – allra minst
historikerna som är mer intresserade av att hålla varandra om ryggen
och försvara gamla auktoriteter än att kritiskt försöka utöka
kunskapen. Så jag antar att det var för ungefär tusen år sedan. Att det
skulle ha skett någon plötslig kolonisering kring 1300 tvivlar jag
på. En sådan massförflyttning hade troligen märkts i historien.
Nä, jag tror mera på att en och annan viking på genomresa stannade
kvar och försökte odla kärrmarkerna för tusen år sedan. I hela Finland
fanns det mycket få människor. Litet finnar i Åbo-trakten, litet
tavaster kring insjöarna och litet karelare i öster. Och en och annan
jägare och fiskare som tidvis strövade kring landet.
Att odla upp landet var ett stort företag med yxor och träspadar. Vår
å svämmade över nästan varje vår ända fram till 1990-talet och lade
halva byn under vatten. Där jag skriver detta fanns det på kartan från
1790 enbart vattensjuk äng. Skogarna var mycket mindre för största
delen var mossar och kärr. Men vintervägarna var fina över de frusna
mossarna.
Först på 1800-talet dikades kärren ut så att man kunde börja odla
ängarna. Vid storskiftesregleringen i början på 1900-talet flyttades
hemmanen ut och många ängar och mossar odlades upp. Då formades den
bygd som vi har nu i dag.
1900-talet var en tid av stora förändringar och särskilt i slutet av
århundradet då mekaniseringen slog igenom. Numera har vi mat i
överflöd och dör av vällevnad men ännu 1867 dog tusentals människor av
svält då skörden slog fel. Vi har ännu kvar en hyvel som min farmors
farfar bytte till sej i utbyte mot bröd av tiggare från Strömfors
bruk.
Nu sitter jag och gör upp odlingsplan för våren och det är första
gången som jag lägger över hälften i gröngödslingsvall eftersom vetet
har så lågt pris att det inte går att odla. Men ingen vet hur priserna
ser ut när skörden skall säljas. Det är våldsamma kast och för ett par
år sedan var priserna nästan tre gånger högre. Och snart lär det bli
brist på odlingsmark.
Men bonden har klarat krig och svält och extrem väderlek i tusen år så
kanske vi klarar det här också. Litet trögt är jordbruket för nu slås
det fast vad som kan skördas i höst och nästa gång man kan ändra på
planerna är först om ett år. Men vi får hoppas att alla överlever till
dess.