(Östra Nyland 6.8 2009 – kan innehålla små ändringar)
Genom tiderna har människan sökt lyckan i olika religioner och ideologier. ”Om du tror på XYZ så ordnar sej allting” brukar det heta. I vårt samhälle i dag är ju alla religioner och ideologier döda – påstås det. Men visst finns det sådant som alla tror på (eller borde tro på). Den heliga konkurrensen är dagens mantra som alla politiker och tjänstemän tutar ut överallt och hela tiden.
”Det behövs mera konkurrens” är patentmedicinen för alla sorters problem. Fungerar marknaden inte ? Mera konkurrens ! Fungerar skolorna inte ? Mera konkurrens ! Fungerar sjukvården inte ? Mera konkurrens ! Är gubben elak ? Mera konkurrens !
Men hur är det i verkligheten ? Våra bybutiker konkurreras ut då kommunerna ”konkurrensutsätter” inköpen för att vinna nån euro – eller helt enkelt bara för att det är på modet. ”Så gör ju alla …” Det gäller att hänga med så man inte blir ansedd för efterbliven och
gammaldags. Eller som min farfar brukade säja: ”Så att man kan va mää i sama praate”.
I huvudstadsregionen gick en hel del sociala funktioner helt åt pipsvängen då de ”konkurrensutsattes”. I England gick tågtrafiken åt skogen då den privatiserades för att få till stånd konkurrens. Besiktningen blev dubbelt dyrare då man införde ”konkurrens”. Och så vidare …
Och i konkurrensens namn hindras ofta de små från att samarbeta mot mäktiga monopol. Var och en skall kantänka förhandla om priset med det stora monopolet. Visst pratar monopolen också om konkurrensens allenasaliggörande men prat är billigt. I det tysta delar de upp
marknaden mellan sej i alla fall. Det gäller bara att vara försiktig och inte sätta nånting på papper så konkurrensmyndigheterna kan bevisa nånting. Lite bastukvällar oss bonusdirektörer emellan fixar saken smidigt.
Men visst är ju konkurrens nyttig många gånger. Det finns en hel del exempel på att konkurrensen faktiskt fått priserna att sjunka och en monopolbransch att börja fungera effektivt. Det är bara som med elden att den är en bra tjänare men en dålig husbonde.
Lustigt nog tycks det vara mycket svårt för människan att använda huvudet att tänka med. Det är som med kråkan att ”än slank det hit och än slank det dit och än slank det ned i diket”. Då konkurrensen – eller någon annan princip – blir ett självändamål så hamnar man förr eller
senare i diket. Ingen princip kan någonsin vara absolut utan det finns alltid gränser för den. Därför skall man högaktningsfullt strunta blankt i konkurrensen då den inte fungerar.
Personligen har jag sett hur konkurrensen missbrukas på datanätsidan. Telemonopolen har delat upp landet i små feodalstater där de härjar fritt och har monopol. Bara i storstäderna finns det fungerande konkurrens. Men gudnåde om staten eller kommunerna vågar
stöda optonätbyggandet. Då är det ett gnällande utan like. Fastän teleoperatörerna klart och tydligt meddelat att de minsann inte tänker bygga några fibernät (utom Lovisa Telefon förstås). Det är ”konkurrenssnedvridande” kantänka – på glesbygden där TeliaSonera monterar ned telefonnätet och det inte finns någon annan heller som ids fixa nätanslutning åt oss ! Det löjliga trådlösa skräpet som knappast fungerar ens för epost är vad de erbjuder oss.
Konkurrensutsättningen har i praktiken blivit en fruktansvärd byråkrati. Också firmorna avskyr att vara tvungna att skriva en massa onödiga offertar – ibland så klämmer de till med helt vansinniga priser för att bli av med eländet.
Kommunerna och staten är våra demokratiskt valda organisationer och bör ha den slutliga makten – också över konkurrensen. Om ”marknadskonkurrensen” inte fungerar och skaffar oss snabba datanät så är det bara att köra över marknaden.