Den nya värmepannan som efter en massa arbete äntligen var på plats och alla rör fastskruvade (allt gör jag förstås själv) fungerade nästan en vecka. I går natt försvann värmen för då hade flismatarens vinkelväxl gett upp andan. Då jag skruvade upp den så var kugghjulet alldeles sönderslitet. Och den var bytt så sent som i februari.
Den första vinkelväxeln öll nästan15 år, den andra i omkring sex år och den här inte ens ett halvt år (den används inte på sommaren). Om kvaliteten går nedåt i den takten så håller nästa vinkelväxel väl bara en vecka. Och den kostar nästan 300 euro. Snart blir det lönsamt att återgå till att bränna olja.
Flismataren är från 1983 och nästan allting är utbytt och omkonstruerat för den var alldeles för svagt byggd. Den kanske fungerar med nån sorts småflis av tunna käppar men vi kör 40 cm rötskadade granstockar genom flistuggen och det värsta är kvistbitar som kan vara otroligt hårda och får brytpinnen att brista då de fstnar i skruven.
Vinkelväxeln är nästan det sista som är kvar av den ursprungliga konstruktionen och den borde också konstrueras om. Hela flismataren måste konstrueras om så nu blir det att börja konstruera en ny flismatare. Lagret skall förstoras så vi har minst en veckas lager. Brännhuvudet skall också bytas till ett större på 60 kW. Och så skall allting konstrueras STARKT !
En del köper färdiga flismatare men 10 000 euro är för mycket för min bydget så det blir att söka efter gammalt skrot på nätet. Men det skall vara hållbart skrot. Det som ofta kostar mest är styrelektroniken men den bygger jag själv av billiga komponenter. Någon nytta skall man ha av sin utbildning till elektronikingenjör.
Så det blir att skumma igenom Gula börsen och Blocket och nätauktioner. Sällan hittar man det man behöver genast så det behövs en massa tid och tålamod. Men på nätet säljs det allt möjligt och har man tid att vänta så hittar man vad som helst. I Västerås finns till exempel en nyvinkelväxel för 700 kronor – bara en fjärdedel av priset för en här. Men jag har knappast tid att åka till Sverige just nu.
Till all tur har vi kvar de gamla kakelugnarna och köksspisen så det går bra att elda med ved en tid. Och ved finns det hur mycket som helst. Även om vi flisar allt som går att flisa så blir det mycket halvruttet som går att göra ved av så vedlidret är fullstoppat.
Traditionen att bränna gammal skräp är gammal. Min mamma kom från en stor familj på Mickels i Kungsböle och min morfar använde allting som går att använda. Så en av mina mostrar som var väldigt skojfrisk bjöd sina vänner på kaffe för att fira att de hittat ”eitt kluvi trää” i vedlidret. Min morfar gjorde ved av tunna käppar (”tjeppvid”) och ganska sällan grövre virke som måste klyvas. Tjeppvidn var mest bark och inte speciellt god ved så därför firades att ett kluvet vedträ siktats.
För mindre än 100 år sedan var veden en viktig sak. Det var inte alla som hade torr ved i lidret för hela vintern och den som inte hade det fick frysa ganska obarmhärtigt på vårvintern. Speciellt äldre människor var beroende av om någon hämtade ved åt dem. Utan ved blev det inte heller varm mat.
Så kanske jag inte skall klaga alltför mycket utan pallra mej iväg till Helsingfors efter en ny vinkelväxel …