Gårdagen gick i brådskans tecken. Tomas Rosenberg ringde och ville ha en inledare till Lovisa svenska samlyceums (som det hette förr) 100-årsseminarium. Den vidtalade personen hade åkt på konferens till Bilbao. Det är min gamla skola där jag trivdes i hela 8 år så man kunde ju inte säja nej.
Så det blev att stiga upp klockan sex och skriva inledning för seminariet började klockan 10: ”Internet gör oss till grannar med hela världen”. Internationalism ur byaperspektiv. Internet fyllde ju 40 år för några veckor sedan (egentligen föregångaren ARPANET) så det passade bra.
Jag var en av de första från vår by som ”sattes i skola”. Det var min mamma som hade velat gå i skola men på den tiden var det ganska omöjligt – speciellt som de var 10 barn på Mickels. Lovisa var en väldigt bra skola med bra lärare så jag har bara trevliga minnen från skoltiden.
Jag gick bara fyra år i Hindersby skola som på den tiden var packad eftersom jag hör till de stora årsklasserna födda just efter kriget. Nu är skolan indragen av korkade kommunalpolitiker som inte ens lyckades spara nämnvärt – troligen var det bara på modet att dra in små skolor. Och så var det bråttom att dra in den för det kom en massa barn till byn.
I Lovisa var det inga små klasser heller. Vi var omkring 45 på min klass. Men lärarna lyckades i alla fall sköta undervisningen utmärkt. Man undrar varför det skall vara så svårt nuförtiden. Vi var en snäll klass vilket man inte kan säja om klassen före oss. Så lärarna splittrade helt kallt den bråkiga klassen genom att sätta hälften att stanna på klassen. Visst var de bråkiga men det blev folk av dem också.
På internationalismseminariet skrämde jag upp lärarna genom att visionera om det framtida nätsamhället där nationer, butiker, hälsostationer och skolor till stor del försvinner. Det kommer knappast den nuvarande generationen att uppleva eftersom människan är trög men dagens skolelever kanske får se det.
Också utflyttandet av arbetsplatser till landsbygden som redan börjat i liten skala. I vår by arbetar flera redan på distans över nätet. Den verkliga förändringen kommer då företagen inser att de inte behöver betala dyra hyror för arbetsutrymmen och direkt tvingar arbetstagarna att jobba hemma. Men till det behövs verkligt bra nät och det har vi i Hindersby men inte på så många andra ställen än.
Nätet river ned gränser men det finns begränsningar inom oss själva som är svårare: språk och traditioner. Även om man rent tekniskt kan koppla upp sej till Kina så är det inte så lätt att kommunicera i alla fall.
För glesbygden är nätet närmast en välsignelse. Vi får samma service som i städerna och blir grannar med hela världen i lika hög grad som vilken storstad som helst. I går fick jag också ett paket från Växjö med rördelar som kördes hem till porten. Dem hade jag köpt på nätet.
Efter seminariet blev det bråttom att köra till Vanda för att hämta den vinkelväxel till flismataren som gått sönder. Så vi skulle få värme i huset. Man kör ju inte gärna långa vägar så ofta så jag försökte handla allt jag behöver på samma gång. Utmed Ring III finns en rad med butiker som jag brukar köpa verktyg, reservdelar och material i. Då den rundan var avklarad (och efter en hamburgare i Dickursby) så var det redan kväll då jag kom hem.
En stadsresa kan vara ganska tröttande men det hjälpte inte. Vinkelväxeln skulle skruvas fast. Förstås hade den fel fästen så det blev att skruva sönder den gamla och flytta fästena. Efter en hel del krångel var flismataren klar och eld i pannan klockan två på natten.
Så det blev ingen blogg i går.