(Östra Nyland 12.9 2009 – kan innehålla små ändringar)
Som gammal hippie tycker man förstås att ”karriär” är ett av de
fulaste ord som finns. En karriärist är näst intill lika hemsk som en
nazist eller massmördare. Nåja, jag var aldrig en riktig hippie för
den delen. Med 1000 år av obruten bondetradition i släkten är det
litet svårt att ta flummeriet på allvar.
Vad skall man med karriär till ? Det viktigaste är att man får jobba
med nånting som är viktigt och intressant. Karriären lämnas åt sitt
öde varje vår då vårsådden lockar. Allt annat verkar så oviktigt då
vitsipporna börjar blomma.
Och vad skall man med pengar till ? Som fafa sa: ”He e int tåm stoor
innkåmstren uutan tåm småå uutdjiftren …” Och snål har jag alltid
varit. Under skoltiden i Lovisa var veckopengen hela fem mark och av
det använde jag 50 penni att köpa en lakritsstång hos Gumman Jagade
Hem (G.J.H.) Forssell och med de sparade pengarna köpte vi radiodelar
och byggde först kristallmottagare och sedan rörradior tills
den första transistorn kom (som var ganska dyr). Men så hittade vi en hel
del sönderslagna radior på Essobackens avstjälpningsplats som innehöll
en hel del användbara radiodelar.
Det är ju synd om de stackars direktörer som bara får hundra miljoner
i bonus. En fin segelbåt kostar redan 20 miljoner så det blir inte
mycket kvar till mat och kläder.
Efter 30 år i Otnäs (minus somrarna) så återvände jag till att vara
heltidsbonde. Bruttoinkomsterna sjönk till en tiondedel och
nettoinkomsterna ännu mer. Så stadsborna tror att det är omöjligt att
klara sej. Men det gäller att återgå till naturahushållning. Med en
massa skrotmaskiner och massor av eget arbete går det nog. Även om det
kan vara kärvt då priserna sjunker så lågt att man måste betala för
varje kilo man odlar. Då hugger man skog och hoppas att priserna
stiger innan skogen tar slut.
Men på landet finns det utrymme. Det är svårt att förstå att folk vill
bo i en trång lägenhet. Visserligen är det gamla huset från 1800-talet
snett och vrångt men om man ser till att taket håller tätt så är det
torrt inomhus och man kan elda en massa virke som ingen vill köpa så
det är någorlunda varmt. Med en gammal bil som man reparerar
själv kan man till och med åka en tur till staden – även om det inte
behövs numera då man köper allting på nätet från Sverige och Tyskland
och får det levererat till porten för ett ganska skäligt pris.
De gamla möblerna är av kvistfritt virke som man knappast får för
pengar numera. Kökssoffan är tillverkad av farmors farfar i mitten på
1800-talet och så fin att den håller ett par hundra år till minst.
Gumman odlar allt möjligt i trädgården och om man har råd att köpa en
fläskbit då och då så är maten avklarad. Litet pengar behövs det
nog till kaffet (och chips och Coca-Cola men berätta inte för gumman
att jag har en påse och en flaska i paketbilen).
Underhållning finns det också. Med en stor vridbar parabol på en
motordriven ställning som är heimlaga liksom allt annat så ser man
ett par tusen satellitkanaler. Det är bara svårt att hålla sej vaken
då man kommer in från arbetet 10-11-tiden på kvällen. Över nätet
håller man kontakt med folk i hela världen varje dag och följer med
allting i stort sett då det händer.
Det är förstås harm att man inte kan köpa en 20 miljoners segelbåt men
litet tröst är att man är livrädd för vatten (verklig landkrabba) och
att det aldrig är tid att segla heller. Men huvudsaken är väl att
skryta att man har en så dyr båt.
Men det finns nånting jag verkligen skulle vilja ha – och det är mera
TID. En sådär 24 timmar till i dygnet. Men det skulle jag knappast få
med karriär heller – snarare tvärtom.