(Östra Nyland 14.11 2009 – kan innehålla små ändringar)
Min gamla skola firade 100 år. På min tid hette den Lovisa svenska
samlyceum och hade som mest 575 elever. Vi var omkring 44 elever på
klassen och vartenda rum var ett klassrum – specialrummen medräknade.
Men det var en fantastisk skola. Lärarna var utmärkta och eleverna
trivdes jag med. Vår klass (studenter 1965) hade kanske speciellt god
sammanhållning – jag tror vi var den största gruppen på
100-årsfesten. Och så har vi klassträff var femte år där de flesta är
med. Monika flyger hit från London varje gång och visst var hon med på
100-årsfesten.
Skolan är ytterst viktig för individens utveckling men jag tror
inte ett smack på alla möjliga flummämnen som skall införas och tar
tid från de viktiga kunskapsämnena. Det är lärarnas personlighet och
skolans stämning och stilen inom alla ämnen som danar individen.
Förstås är jag part i målet. Jag klarade mej bra i kunskapsämnen genom
att plugga hårt men idrott, teckning och musik var rena tortyren för
mej – talanglös som jag är. Från hästen kom jag vanligen ned med
huvudet före, teckningarna såg ut som om någon trampat på dem med
smutsiga skor och sången var på kråknivå. Det enda jag kan spela är
bandspelare och den enda idrott jag klarade var långdistanslöpning där jag
med jordbruksarbete som grund av ren envishet fortsatte tills alla de
andra redan struntat i eländet och lagt sej på gräsmattan.
Dagens skola har stora krav. Att lära in de mängder av nödvändig
kunskap är inte lätt. Tyvärr har nivån sjunkit betänkligt sedan min
tid. Här går det ännu nedåt men i Sverige har man börjat sträva uppåt
från bottnen. På högskolan såg man tydligt hur kunskaperna bara blev
sämre.
En del föräldrar och lärare tror att skolan är nån sorts jäkla
fritidsklubb. De dömer efterkommande till arbetslöshet eller att
stryka skjortor åt kineserna som har miljoner välutbildade och hårt
arbetande ingenjörer.
Allt möjligt onödigt skräp kan lugnt kastas ut och i stället borde man
satsa på grunderna. Det är modersmålet i bred bemärkelse, språk och
matematik och fysik som behövs. Inte specialkunskaper utan gedigna
grunder och förståelse för fenomenen.
Internet gör oss till grannar med hela världen men det hjälper inte
alls om språkkunskaper saknas. Historia i bred bemärkelse är nödvändig
ännu mer för att man skall kunna förstå de kulturer man så lätt kommer
i beröring med numera.
En massa specialkurser är bara strunt i jämförelse med en skola med
god stämning. Den nuvarande tendensen till stora enheter är rent
destruktiv och ett monumentalt misstag. Den klasslösa skolan är också
en idioti som kommande generationer får korrigera.
Det enda som är bra i dagens skola är öppenheten och
kreativiteten. Men om de är det enda man bryr sej om så dör hela
skolan. Intuition och kreativitet är bra arbetsredskap men de behöver
hård kunskap som bränsle. Annars blir de stående som en stor
långtradare med torr bränsletank.