(ÖN 9.3 2010 – kan innehålla små ändringar)
Bonus är bra – alltså ordet ”bonus” är latin och betyder ”bra”. Men i
dagens värld betyder det en ersättning för gott arbete. Eller närmast
borde vara det. I praktiken är det en lön som varierar.
Rent politiskt har ordet i finanskrisen blivit en beteckning för
oförtjänta pengar åt chefer. Fastän företaget går på minus (eller
håller på att gå i konkurs) så får cheferna ”bonus”. Och det är inte
direkt bra.
Det är inte svårt att förstå upprördheten hos folk som blir arbetslösa
på grund av ledningens spekulationer på ytterst lösa boliner samtidigt
som de skyldiga får bonus. Och får de skyldiga sparken så får de en
massa miljoner i avgångsvederlag. Vanligt folks rättvisekänsla torde
nog luta åt att de i stället borde kastas åt lejonen.
Kanske vi har felbedömt den romerska cirkusen ? Då vi blivit lurade på
tiotals miljarder som nån monumental klantskalle bränt upp (det var ju
inte hans egna pengar) så skulle vi åtminstone få litet valuta för
pengarna genom att se hur de kritrandiga skulle springa undan hungriga
lejon (ett skämt – till största delen).
Men hur har direktörerna lyckats få till stånd ett så vansinnigt
bonussystem att det ges bonus fastän allt går åt skogen ? Om man litet
tänker på saken så är det inte första gången i världshistorien som ett
litet gäng skaffar sej privilegier. Adeln lyckades med det
också. Först var ju adelskap enbart ett sätt att betala lön åt statens
tjänstemän och militärer. Det fanns inte mycket pengar på den tiden så
man fick en förläning som gav en viss avkastning in natura.
Så småningom lyckades adeln få igenom att adelskapet blev ärftligt
vilket redan var ett steg mot undergången. Hur klantig avkomman än var
så blev den adlig. I Sverige gick det till botten på bara hundra
år. 1600-talets dugliga män som adlades fick ättlingar som 1808
visade sej vara totalt värdelösa.
Allting går ju fortare i dagens värld så det tar inte många år för
bonusadeln att ställa till katastrofer. Att lappa ihop systemet brukar
inte lyckas – det visar reduktionerna av adelns förläningar.
Men hur kan ett litet gäng roffa åt sej hundratals miljoner och i
vissa fall miljarder ? Det är inte heller nytt. Vi har sett många
slutna sällskap där alla håller varandra om ryggen och ”olämpliga”
fryses ut mycket effektivt. Det är litet som fanatiska religiösa
sekter. Om det kommer en olämplig VD för ett företag så ser de andra
till att ingen gör affärer med honom och han får sparken.
”Bonus behövs för att få kompetenta chefer.” Och vem bedömer
kompetensen ? Jo, andra som hör till samma broderskap. En del ekonomer
påstår att bonus inte har någon som helst inverkan. Om det går bra så
tar chefen åt sej äran men om det går dåligt så är det ”marknaden” som
är orsaken.
De som betalar dyrt för misstagen är vanligt folk som blir arbetslösa
och kanske mister hus och hem. Ibland blir man frestad att återinföra
den romerska cirkusen …