(Östra Nyland 3.5 2009 – kan innehålla små ändringar)
Varje vår struntar vi blankt i allt som borde göras och åker till Sverige. Det är bara att hoppa i bilen och köra den nya motorvägen till Åbo och färjan. Fram och tillbaka med hytt och bil för 430 kronor (under 40 euro) är minsann inte dyrt. Man måste vara medlem i färjeklubben men det är gratis. Det är bäst att ta nattfärjan från Åbo så man kan starta 5-tiden hemifrån. Man hinner knappt sova så är man framme i Stockholm och i Arboga tidigt på morgonen. Helsingforsfärjan däremot är hemsk. Man måste åka mitt på dagen, hamnar i rusningen och får sitta en evinnerlig tid på båten
Nu då man har fått nästan 12 kronor för en euro så har det varit rent lönsamt att åka till Sverige. Man får resan betald redan vid första matkassen och därefter är det ren vinst att köpa nånting. Fast vi jobbar mest på huset och hinner inte alltid åka in till Örebro eller
Västerås för att handla. Det är en gammalt Bergslagshus i två våningar som ser precis ut som hembygdsgården i Medåker fast spegelvänt. Och det är nästan orört sedan 50-talet med stockväggar och gammaldags kaminer. Nån modernisering skall det inte bli heller utan allting lappas med gammalt material och gamla metoder. Bara en ny bastu (i gammal stil) är byggd ett stycke från huset. En famn ved på morgon och kväll ger hett vatten och efter att ha tömt 30 ämbar sörja ur den gamla brunnen i fjol så börjar den bli riktigt hyfsad.
Fördelen med ett hus i Sverige är uppenbara. Det är tillräckligt långt borta och så kan man tala svenska – vilket börjar bli uselt i Finland. Men vi har oturen att kommunen inte alls fattat nyttan av optiska fibernät (fast Sverige är bäst i Europa). De byggde ut ADSL och nu skall Telia börja riva kopparnätet. Tydligen har de börjat med oss för telefonen var helt död. Till yttermera visso så var det omöjligt att få det %#”&%$ mobila bredbandet att fungera. ”Bara sätt
i kortet och surfa” sa flickan som sålde det i Örebro. Haa !
Vi åkte omkring i halva Mälardalen men ingenstans fungerade eländet så det blev att åka till biblioteket i Arboga för att komma åt Internet. Gumman måste skicka en översättning till ministeriet senast på måndagen. Efter en massa bråk och surfande på nätet (där det finns råd och program för allting – om man har nätförbindelse) så började eländet fungera.
Och så skulle jag beställa ett SIM-kort över nätet. Nähej då, det gick inte utan SVENSKT personnummer fastän det var gratis. Vi måste väl flytta officiellt eftersom de bara skickar kortet till folkbokföringsadressen. Man är en paria om man inte har svenskt personnummer i Sverige. Snart kan man väl inte ens gå på WC på stan utan svenskt personnummer.
Allt uppvägs av de trevliga grannarna. Sivert hade hämtat ut vårt paket från posten och Lars-Erik började harva runt vårt hus men tog sej tid att komma in på en kopp kaffe. Hemma i Hindersby hade det snöat föregående dag. Våren kommer en månad tidigare till Mälardalen.