ORD, ORD, ORD

Tiden går fastän man inte märker det. På lördagen träffades vi hos Andrea och pratade i munnen på varandra hela kvällen. Det var riktigt roligt att träffa det gamla gänget som var som förut även om vi blivit litet gråhårigare (eller tappat håret som undertecknad). Jag kom plötsligt ihåg att jag hade kameran med och tog ett par bilder som jag sätter in här.

Om man klickar på bilden får man den i full storlek och den går också att ladda ned.

 

Ett hjärtligt tack till Andrea !

 

Och funderar om du vågar komma på ORD-festen ? Ta det lugnt bara – du är inte äldre, flintskalligare och mera reaktionär än jag ! Då man ser alla gamla banditer så ser man dem som de var förr. Av nån anledning ser det ut som om de knappt ändrats alls.

Så är det att bli gammal – och förbaskat skönt ! Man behöver inte alls låtsas vara modern och “progressiv” (vad det nu sedan är just nu …). Som en gammal gubbe (eller gumma) så tycker alla det är helt naturligt att man är gaggig och gormar över dagens ungdom (ja – VAD skall det bli av dem och hela världen …).

Personligen börjar jag ha blivit så bakåtsträvande att jag är ungefär vid 1300-talet – och har god fart bakåt mot vikingatiden. Jag läser Paula Wilsons bok om våra svenska ortnamn där hon kör tesen att svenskarna inte alls kom hit på 1300-talet utan tvärtom var här redan på järnåldern.

Mycket bra tes – jag har alltid funderat på hur en massa svenskar kunde flytta hit på 1300-talet utan att det märks nånstans. Det måtte ha varit en jäkla folkvandring. Och så fanns vi här hela tiden ! I vår by fanns det 14 hemman år 1540 då Gustav Vasa började med sina jordaböcker och det lär vara ett tecken på att byn fanns redan före vikingatiden (alla byar med fler än fem hemman). Nå, det må vara hur som helst men gammal är den här bosättningen.

Åldern är vad den är – ni vet alla hur många år det har gått (40 år din gaggis !). Och ingen har blivit yngre under den tiden. Men så har vi fått massor av VISDOM och ERFARENHET ! He-he, det kan man ju alltid försöka inbilla barnen. De är förstås redan över 30 så de går inte mera på vad som helst – speciellt som de sett pappa gorma och härja över allt möjligt som en förvuxen femåring (“Ja-ja, pappa lilla …”).

Flintskallen är väl det enda som växt under de senaste 40 åren. För en månad sedan rakade jag bort resten av hårprydnaden (då gumman var borta) och blev skinnskalle … Pojken har sysslat med det men jag blev nog inte lika stilig som han. I alla fall så blev det lilla hår jag har kvar kortare och samlade mindre damm i vårsådden. Här i de djupa skogarna är det ingen som ser mej utom gumman som suckande vänder bort huvudet och ser lidande ut.

Vårsådden gick bra utom att startmotorn på den antika Zetorn fick en ordentlig kortslutning så pluspolen SMÄLTE loss från ackun. Till all tur – annars hade den börjat brinna. Nu brände kortslutningen bara sönder huvudströmbrytaren. Tuffa saker de här ackumulatorerna …

Javisst ysslar jag med vårsådden. Det blev aldrig nånting av mej annat än en gammal knarrig bonde (Tjalle Tvärvigg brukar brorsan säja). Vilket ju alla kälkborgarna på TF förutspådde för 40 år sedan. Jag jobbade visserligen litet som extraknäck på högskolan i Otnäs men fick sparken 30 gånger varav den sista för några år sedan slutgiltig. Vi skildes med ömsesidig avsky och jag är glad att jag hann undan innan det eländiga VÅG-universitetet kom och som en tsunami tar kål på all oberoende forskning och kör utbildningen i botten (liksom allt annat).

Men det har jag kvar från förr: Regeringen är den sämsta vi någonsin haft ! Liksom politikerna och tjänstemännen och riksdagen. Det här bottennappet blir svårt att slå – men nog fasen lyckas “utvecklingen” få allt att bli sämre i alla fall. Kanske nazistpartiets närmaste män lyckas ta över “sann”finländarna, samlingspartiet, centern och resten av partibyråerna i nästa val ?

Men jag skall rösta på PIRATERNA och så hackar vi hela nätet och sänker hela slurven i cyberrymdens bottenlösa mörker ! Sverige visar redan hur det går för de gamla myglande och snorkiga partierna – åt helvete. Visste ni att Piratpartiet i Sverige i skrivande stund har 49877 medlemmar (räknaren finns på http://www.piratpartiet.se/) och är tredje största parti ! Bara femtusen medlemmar till så går de om moderaterna och blir näststörsta parti efter sossarna. Ungdomsorganisationen har redan länge varit den utan konkurrens största – mer än dubbelt större än närmaste konkurrent.

Sic transit gloria mundi !

Snart går vi i barndom allihopa och skuffar rollatorn i demonstrationerna för mera 60-tal i allting. Det skall bli riktigt roligt. Kom ihåg ögonlappen och piratvimpeln ! Vi skall nog visa de gamla gaggiga 80-talisterna vad de är värda: INGENTING ! Och det gick RIKTIGT åt helvete för dem med sin “neoliberalism” – HA-HA-HA ! Hela kapitalismen höll på att gå omkull som resultat av deras “fria marknadsekonomi”. Fan så roligt ! Och de kan inte skylla på någon annan än sej själva … Alla kommunister är helt under isen och gör ingenting mera så det är omöjligt att skylla på dem som de brukar.

“Girighet fungerar” gapade de slynglarna – men girigheten förde rakt ut i TRÄSKET och dit for Bush och hans jävla cowboys också. De sitter i ett värre träsk än Vietnam nu. Synd om den stackarn Obama som skall försöka reda upp allt elände som Bush och hans lakejer ställt till med. Hälsningar till Bush-anhängarna här i Finland också: Dra åt helvete !

Tja, än pyser det litet om gubbens stubin fastän krutet är gammalt och vått.  Nu lever man bara för att hinna se hur hela skitet går i putten riktigt ordentligt – det här är inte sista krisen som de bejublade klantskallarna ställer till med. Det kommer – som alltid i världshistorien – nya generationer som ger töntarna på käften riktigt ordentligt. Nästa i turen är väl konkurrensidiotin – alltså den där religionen som kräver “fri konkurrens” som leder till en sjuhelsikes byråkrati och massor av papper och planerare och inspektörer i varje knut.

Stalin måtte rotera i sin grav – han fick aldrig sina anhängare att bli lika fanatiska och sluta ögonen för verkligheten som konkurrensprästerna. Inkvisitionen är säkert också grön av avund i himlen över den likriktning och renlärighet som “den enda vägens” anhängare fått till stånd. “Konkurrensutsättning” körs igenom av politiska zombier från alla partier inklusive “vänster”partiet. Skit i att allting går åt helvete och ingenting fungerar. “Fri konkurrens” är det allena saliggörande !

Fast nu måste jag dricka morgonkaffet och ge mej ut att spruta en massa GIFT på åkrarna  (synd att där inte finns en massa miljöpartistiska fogdar i brodden – nu förgiftar jag bara mej själv).

Ha en trevlig dag ! (en hälsning jag avskyr …)

Nisse

I dag såg jag att Rofa gick bort den 4 juni 2009. Det var inte oväntat
för vi hade hört att han var sjuk men i alla fall fick jag en chock.

Det är flera år sedan jag träffade Rofa på ett möte och då hade han
inte ändrats mycket sedan studietiden. Huvudsakligen kommer jag ihåg
honom som en energisk ordförande som med långa kliv stegade fram på
TF. Eller sittande med gitarren sjungande Toveri Viljanen som var hans
favoritsång på den tiden.

Han kunde vara ganska sträng då vi (speciellt jag) flummade ut ibland
men hade ett vänligt grin och en fin humor. Det är faktiskt grinet och
de långa kliven i lösa svarta byxor som är min främsta minnesbild (jag
minns inte att Rofa skulle ha haft farmarbyxor som då var på modet).

Vi hade väldigt roligt på den tiden. Sällan var det allvarligt och
problematiskt men jag minns bra då Rofa en tidig morgon kom upp till
Valhallagatan där jag bodde just då och var i stor själsnöd. Han
undrade om han skulle bli accepterad i rörelsen med den bakgrund han
hade. Om jag lyckades lugna honom vet jag inte men klart är att han
var en del av vårt gäng och förblev det för alltid.

Mycket har hänt under de senaste 40 åren och Rofa ändrades liksom vi
andra men fortfarande minns jag honom huvudsakligen som ordförande
Rofa som energiskt ställde saker och ting till rätta.

Det är sorgligt att han är borta – vi hade kunnat prata om gamla tider
och strida litet vänligt som förr. Nu måste vi nöja oss med att prata
om honom och minnas en av våra bästa kamrater.

För att parafrasera Victor Jara:

Te recuerdo, Rofa – vi minns dej Rofa !